"Namnlösa sällskapet"

Från Svenska Dikter
Hoppa till: navigering, sök

På din tjugofemte årsdag,
Gamla kära sångförbund,
Samlas dina spridda stämmor
Än en gång i Odinslund.

Medan åter röster blandas
Högmält här i Löfs lokal,
Hjärtat firar stilla ensligt
Minnets lust och minnets kval.

Ungdoms djärfva stordådstanke
Visar sig -- hur lätt och tunn!
Återsedd i sannings spegel,
Sorgset bilden drar på mun.

Men hvad vill det dunkla vemod
Som bär själfviskhetens drag?
Det är ljuft att endast vara
Länk i kedjan här i dag.

Än som fordom i vårt N. S.
Är man blott en signatur
Under en gemensam fana:
Skönhet, känsla och natur.

Hvilken dröm att åter mötas
På vår klassiska lokal!
Tjugoårig glädjes ekon
Väckas opp i Löfvens sal.

Huru ifrigt hufvu’n vändas
Hvar gång dörren springer opp,
Och ett jubelrop välkomnar
Nyanlända till vår tropp!

En förstulen granskning ägnas
Bröderna från flydda dar
För att se hvad åren lämnat
Utaf ungdomsbilden kvar.

Huru hårdt än tiden handskats,
Hvilar gärna all kritik;
Blickar växlas, händer tryckas:
Gamle vän, du är dig lik!

Tiden, som har fårat kinder,
Gräfde klyftor likaså
Mellan meningar och tycken,
Svalg emellan nu och då;

Med en ståndpunkt, hvilken annars
Skulle gjort debatten het,
Ses i denna milda dager
Som en harmlös egenhet.

Efter tjugo år vi träffas
Än en gång vid festligt mål,
Nicka rörda till hvarandra
Alla goda minnens skål,

Minnets skål för dem som gingo
Hädan till en tidig graf --
Deras skål, som blefvo borta,
Hindrade af land och haf!

Vi ha brutit telegrammer,
Dietrichson har hållit tal.
Nu i Skytteanums trädgård
Är siestan skön och sval.

Nyblom, Pelle Ödman bjuda
Oss som förr gudomlig sång.
»Här är gudagodt att vara»
Klingar huldt i solnedgång.

Trädens aftonsusning växer
In i älskad melodi
Och för dagguppfyllda ögon
Gamla syner dra förbi.

Efter rummet är detsamma,
Tiden återkallar jag,
Som då visarn vreds tillbaka
Fordom i ett lyckligt lag.

Och bland välbekanta röster
Hör jag deras kära ljud,
Vännerna, som uteblifvit --
Ack, men utan återbud!

Är det icke norrlands-klangen
Uti Klockhoffs kloka ord?
Konklusionerna bekräftar
Handen med ett slag i bord.

Tankekraft och logisk skärpa
Parade med känslig glöd,
Växten axelbred och reslig --
Men hans kind är hektiskt röd ...

Blyg och sträf din stämma höjes,
Mera säger dock ett sken
Ur ditt ögas varma mörker,
Tyste Fjalar-Östergren!

Dig jag lyss till framför andra,
Du, vårt samkväms rikedom,
N. S.’ glädje, allas älskling,
Björck -- vår Ernst, hvars plats står tom.

Snillet ler uti din goda
Klarblå blick, af moln ej störd.
Blondt ditt hufvud är som kornet,
Tidigt mognande till skörd.

From och dock så stort fördragsam
Kunde du ej döma trångt.
Kärlekslösa fariséer
Tyckte allt det gick för långt.

Du, hvars läppar ej förmådde
Öppna sig för bittra ord,
Huru skulle du dig funnit
Nu på denna splitets jord?

Lif är strid -- men denna afton
Strålar alltid fridfullt säll.
Goda, ljusa andar gästat
Här vid N. S.’ fest i kväll.

Styrkedryck ur ungdomskällan
Skänkte de oss än en gång,
Deras hviskningar vi hörde
Manande i minnets sång.

Skära dröm om vår och vänskap,
Som i dag har gått igen,
Värm oss än då vintern kommer,
Närma skilda sinnen än!

Juli 1885.


'Samlade dikter af Carl Snoilsky - Fjärde bandet'

Berättelser och Sägner


Hemlandstoner

Minnessånger och Tillfällighetsdikter


Första bandet | Andra bandet | Tredje bandet | Fjärde bandet | Femte bandet

Personliga verktyg
Navigering
dikt efter stickord
Språk

Skriv ut
Utskriftsvänglin utgåve



IPv6

Dikter:

norska dikter | engelska dikter