»Långt från den storm«

Från Svenska Dikter
Hoppa till: navigering, sök

Långt från den storm som Världen skakar,
   I Lugnet[1] jag min Hydda fäst ;
   Med glädjen som mitt hjärta smakar
Naturen fägnar där sin Gäst ;
   Där skall den strid hos mig försvinna,
Att vara vis och icke nöjd :
   När jag med stilla Själ kan hinna
Att le åt världens gyckel-fröjd ;
Förakta Lyckans falska smycken

Och fly de blinda Män’sko-tycken.
   På stranden där mig böljan kastar,
Ett ringa Gods sig bärgat har ;
   Jag med dess lätta börda hastar
I lugnet där jag andan drar.
   Där skall mitt liv av nöjet näras,
Där skall min nötta levnads tråd,
   Utav en vänlig Parqve avskäras
Och röna hennes sista nåd.
Där skall mig jorden vila låta,
Och någon Vän vid graven gråta.

  1. Så kallades den lilla Lantgård som fru N O R D E N F LY C H T
    utvalt till sin Fristad, och varest hon även slöt sin levnad.




Personliga verktyg
Navigering
dikt efter stickord
Språk

Skriv ut
Utskriftsvänglin utgåve



IPv6

Dikter:

norska dikter | engelska dikter