Ärans väg

Från Svenska Dikter
Hoppa till navigeringHoppa till sök

(Under polska frihetskriget 1831.)

Ack, vore jag en ung husar,
Jag skulle ila till strapatser
Och stryka blonda små mustascher
Och hugga in, där hetast var,
Med hand på sabeln, blank och bar!
Att bistå polska hjältestammen
Det bär åstad på gångarn hvit.
Pultronerna stå kvar med skammen.
Fort! Ärans väg är vägen dit!

Ack, vore jag så ung och djärf,
Jag hade väl en vacker flicka.
Följ med, mamsell, och lär er skicka
I Polens döttrars ädla värf
Att offra åt sitt land sin skärf!
Sälj dina kläder, dina nipper
Och repa se’n charpi med flit,
Så Polen att förblöda slipper.
Fort! Ärans väg är vägen dit!

O, hade jag millioner blott,
Jag sade: modige Sarmater!
Er köpen några diplomater,
Därjämte krut till skarpa skott,
Uppkläden edra tappre godt!
Europa, gamla frun den rika,
Ger dygden endast då kredit,
När hon är hyggligt klädd tillika.
Fort! Ärans väg är vägen dit!

Som kung än bättre jag förstod
Med råd och dåd mitt nit betyga.
Kring hafven skulle flottor flyga
Att egga upp Osmanens mod,
Att värma Svenskens tröga blod,
Och hoppets ord till Polen ropa:
En säker arm, en säker plit
Än kunna rent i världen sopa.
Fort! Ärans väg är vägen dit!

O, vore jag en enda dag
Den Gud, till hvilken Polen beder,
Re’n tsaren, innan soln gått neder,
Fått blekna för min vredes slag.
Du polska folk, min kärlek tag!
O, hvad jag skulle, trots orakler,
Din väg upprödja bit för bit
Med välbehöfliga mirakler!
Fort! Ärans väg är vägen dit!
160

Ja, fort! -- O Gud, men jag är arm ...
Om frihet är ditt ögonmärke,
Du ljusets far, min röst du starke
Till tordön af en ängels harm,
Min sång till domsbasunens larm!
Till Polens gode genius gör mig!
Ur dvalans armar folken slit,
Att, då jag ropar, världen hör mig:
Fort! Ärans väg är vägen dit!




Lägg till din kommentar
Svenska Dikter välkomnar alla kommentarer. Om du inte vill vara anonym kan du registrera eller logga in. Det är gratis.