Öfver slaget vid Vittoria

Från Svenska Dikter
Hoppa till: navigering, sök

 Ädle Spaniorer! i tryggade kojor
 Höjen segrens och frihetens sång!
 Krossade äro fortryckets bojor,
 Fjärmadt det hotande dundrets gång.
 Tröttad af morden Wellington släcker
 Törsten i närmsta, sorlande våg,
 Torkar det blodiga svärdet och sträcker
 Mot Galliens slätter sitt hämnande tåg.
 
 Iberiens Söner!
 Förgäten Ert qual.
 De trängt, Era böner
 Till Gudarnes sal.
 Er längtan sig fyller
 Och frälsningens Sol
 Går opp och forgyller
 Er nattliga pol
 
 Som dammet forströddes
 De härjandes flod.
 Iberien göddes I Galliens blod.
 Kring fjällarnes toppar,
 I skogar, å hed,
 På stinkande kroppar
 Slå gammarna ned.
 
 Med rifna lockar, i sorgeskrudar
 De fallnes mödrar, de fallnes Brudar
 Vid Seinen, bleke som hamnar, sitta,
 Och dansens lyror ej klinga mer.
 Din gråt, Lutetia! fåfängt rinner,
 Se, hämnde-svärdet i molnen brinner
 Och olycksbådande stjärnor titta
 På Dig från vredgade himlar ner.
 
 Där Petters Stad i Nevas stolta vågor
 Sin prakt beser - där Britten från sin Ö
 Vidt öfver hafven slungar krigets lågor,
 Där Stockholm badar i sin dubbla sjö,
 Och där Germaniens blodbegjutna slätter
 Af födsloverkar nu man quäljas ser,
 Med enig kjusning alla Jordens ätter,
 I frälsta Skaror! fröjda sig med Er.
 
 Ja gläd Dig, Ebros tryckta Son! Din hjässa
 Skall åter bära fridens blomsterkrans.
 I djupa kar Du drufvans blod skall pressa
 Och cittran kalla dina barn till dans.
 Då, frälsad sjelf, ur krigets hårda skiften
 De fallnes skuggor brottsligt ej förglöm.
 Till vården ila och kring Hjeltegriften
 Ur fulla händer, offerliljor töm.
 
 En dag skall skänka oljekrönta friden
 Till jorden äter
 Och ostörd glädje och den gyllne tiden
 Som Barden gråter.
 Kring lugna hyddor skola honungsbäckar
 I dalen kryssa,
 Och frid och oskuld under rosenhäckar
 Hvarannan kyssa.

Personliga verktyg
Navigering
dikt efter stickord
Språk

Skriv ut
Utskriftsvänglin utgåve



IPv6

Dikter:

norska dikter | engelska dikter