Ölandsmelodier

Från Svenska Dikter
Hoppa till: navigering, sök
Till minnet av A. Th. Gellerstedt

[redigera] I

PÅ BORGHOLM

Vårmild är höstens måne.
Vinden är en canzone.
Valnötsträden viska vid port,
där hinden leker med hjort.

Strängarna dallra och klinga.
Börjar ej stormklockan ringa?
Skönjs ej från tornet en lycklig natt
en hotfull, fientlig fregatt?

Kjortlar i trapporna frasa.
Kallar ej snart drottning Vasa?
Spör du ej vinden, vår hemfärdsvind
till krona och brud, Lasse Lind?

[redigera] II

VID FÄRJESTADEN

Är näktergalen kommen i lund?
-- O ja, min kund,
nu börjar Ölands vår.

Välkommen upp från Kalmarsund,
där farlig sunnan går.

-- O ja, på väg till Byxelkrok
mig stormen vrok
i denna lugna hamn.
Och jag är själv en Ölandstok,
och Nyter är mitt namn.

Gå ut och stick en vildsvinsgalt
och red mig palt,
och fly mig kannan, mor!
I många år jag slukat salt,
och det gör törsten stor.

Min faders gård står tom och grå
med mossa på
bland sura äppelträd,
och långsamt kryper starr och strå
ditner till tegens säd.

Farväl, du vilda väg jag red
på solig hed!
Jag har en annan häst.
Jag följer sjömäns skick och sed
och landar blott som gäst.

I Arontorp där blommar en ros.
Jag far min kos
från rosorna på strand.
Jag är en öländsk lättmatros,
och havet är mitt land.

[redigera] III

ARKEN

En skuta, Ö, du själv är lik,
en lastat rik
från sydligare jord,
som seglat hit med skön musik
och muntra män ombord.

Och dukar du din vindkvarnsrigg,
du stolta brigg,
i stormens rätta stund,
pass på, du löper som en vigg
från Kalmarlandets grund.

Håll ut från land med spak och spark,
håll rodret stark,
tänd lyktan, Långe Jan!
Här seglar Noaks nya ark
mot klangfull ocean.

Vår-Adonis (Arontorpsrosen), Ölandstoken, karakteristiska
Ölandsväxter, likaså Ölands solvända, som täcker stora delar av alvaren.
Långe Jan, fyren på öns sydspets.



Flora och Bellona
Personliga verktyg
Navigering
dikt efter stickord
Språk

Skriv ut
Utskriftsvänglin utgåve



IPv6

Dikter:

norska dikter | engelska dikter