Över min pappa

Från Svenska Dikter
Hoppa till: navigering, sök
Ovmipa 1.jpg

Så vila mellan fyra bräder,
o, Dumbom, du min hulda far!
Jag vandrar kring med röda kläder,
för det jag inga svarta har.

Du var mig huld intill ditt sista ...
din bästa son jag alltid var.
Men sen jag måst min pappa mista,
så har jag också ingen far.

Man mången knuff mig redan givit ...
ja, stackars den, som styvmor fått!
Var gång jag utan frukost blivit,
jag fastande till middan gått.

När klockorna begynte pingla
begravningsdan - jag minns, hå hå -
nog hade jag fått saffranskringla
om salig pappa levat då.

Men Trälund, den fördömda prästen,
nog drack han gravöl ur sitt stop;
och sen han slukat alltihop,
så fick jag fattig dricka resten.

Sen har jag vandrat världen kring
och flutit liksom sten om vatten.
Var gång jag vakat hela natten,
jag icke sovit någonting.

Jag tänkte visst en runa rista
uppå min salig pappas grav;
men som jag kom att däri brista,
så har det icke blivit av.

Nu går jag här försagd och slagen
förutan pappa, utan stöd,
ber Gud få leva till den dagen,
då jag så väl som han blir död.

(1793)
Personliga verktyg
Navigering
dikt efter stickord
Språk

Skriv ut
Utskriftsvänglin utgåve



IPv6

Dikter:

norska dikter | engelska dikter