Allena var jag

Från Svenska Dikter
Hoppa till: navigering, sök

av Johan Ludvig Runeberg

 Allena var jag,
 han kom allena;
 förbi min bana
 hans bana ledde,
 han dröjde icke,
 men tänkte dröja,
 han talte icke,
 men ögat talte. -
 Du obekante,
 du välbekante!
 En dag försvinner,
 ett år förflyter,
 det ena minnet
 det andra jagar;
 den korta stunden
 blev hos mig evigt,
 den bittra stunden,
 den ljuva stunden.

Personliga verktyg
Navigering
dikt efter stickord
Språk

Skriv ut
Utskriftsvänglin utgåve



IPv6

Dikter:

norska dikter | engelska dikter