Andens skara

Från Svenska Dikter
Hoppa till: navigering, sök

År efter år Göteborg har vuxit och frodats som andra
städer, där hugnad och ro och köpmäns nitiska iver,
arbetsslavarnas här och läroverkshästarnas hjärnor
samarbetat för lycka och välstånd. Stundom dock agget
stigit och stormat mot himlen och ställt till kravaller,
städse till slut dock följda av lugnet och friden.
Dock för själarnas vård, på det fanen icke må nypa
borgarnas skinn och dem till rödaste helvetet draga
har det blott föga sörjts. Lokaler och bostäder saknats för
rationell och med själarnas nöd förenlig och lämplig
skolning och tuktning och vilda lustarnas stävjan.
Därför i thy och emedan, o manhaftige Nordblom,
kyrkorådets bas och de hungrande andarnas talman,
varmt förordade du huset vid Sprängkullsgatan,
detta fast Ebeling, mannen som något av byggnad begriper,
mälda besiktigat och till bedrövelse därvid befunnits,
att emot lagen stridande kök lära finnas på vinden,
och att om Israels herdar där skola bli boende,
de vid behov må på gården nedgå att lätta lekamen,
ty något WC finns icke i huset att tillgå och nyttja.
Allt detta ger jag dock djävulen i och talar
hellre om dig, o Storm, som mycket i världen bevittnat,
sist dock bevittnade namn som Elisabet tvungits att skriva.
Ty det är hon som icke vill maka sin magra lekamen -
kanske ej mager hon är, men smällfet? Vad vet jag om detta?
Föga jag umgås med kvinnor. Vad var det jag nu skulle säja?
Jo, att Elisabet icke vill offra sin kammar åt Herran.
Allt detta känna vi till. Låt oss nu ägna en rad åt
kyrkorådets agent och Skandias stolta förhoppning
samt åt den skrivelseläsande Trana, behaglig att skåda.
Vare och nämnd desslikes kyrkherren Filip den tredje,
prisad ock vare Larsén, den i Ido gruvligt förfarne!
Alla i strid om var Herran skall bo och hans tjänare alla.
Och när jag nämnt era namn och ägnat min sång eder skara,
tar jag farväl och lyfter min hatt och går min färde.
Ty vad rör mig själarnas vård? Själv jag sköter min egen,
ansatt hårt dock stundom av kristidens djävlar.
Tagen ej illa upp att jag brådskande skaldar, och illa!
Klassisk är icke min vers, surrogat, hexameter endast.
Spaltutrymmet är knappt. Redaktören vredgas och väser
över att redan på er jag så många rader ha slösat.



Personliga verktyg
Navigering
dikt efter stickord
Språk

Skriv ut
Utskriftsvänglin utgåve



IPv6

Dikter:

norska dikter | engelska dikter