Angående Jungfru Sophia på Lokatten och om något som passerat

Från Svenska Dikter
Hoppa till: navigering, sök

 Klang mina Flickor! se skyarna glimma,
 Stjernorna försilfra båd vatten och land,
 Månan i molnet sin guldgula dimma
 Kastar öfver klappträn och såar vid strand;
 Lokatten lyser med tassar och klor,
 Skylten på stången, den knarkar och hviner,
 Och guldgramanen uppå Krögar-Mor,
 Glittrar kring Mössan och skiner.

 * * *

 Skepparn vid Stånkan med svarta Peruken,
 Han med bruna kolten och hatten på sned,
 Han som nu kasta, och Brickan i huken
 Med sin ullgarns vante i brädspelet vred,
 Samma Capten som är altid så kär,
 Som femton gånger har lägrat Sophia,
 Där i Cajutan, om bord på det där
 Snau-skeppet Jungfru Maria.

 * * *

 Klang! Gamla Fredman vil fukta sin aska,
 Kling klang! mina flickor, slå i för Contant.
 Eljest den dära Capten vid sin flaska,
 Ska ni veta Flickor, är från Alicant,
 Om han er vinkar och lockar åt strand,
 Och slår i fönstret med knogen på rutan,
 Tre, fyra Mösstyg med spetsar och band,
 Ligga på stoln i Cajutan.

 * * *

 Men se hur Vimpeln den fladdrar och flyger,
 Och den röda Flaggan hur bugtig och rund,
 Hon sina snibbar i vågorna smyger,
 Mellan Roddar-båtar och Pålar och Grund,
 Nalle på däcket i kedjan han står,
 Månan i länkarna ljuset fördelar,
 Och uti skuggan af seglet — Gutår!
 Sitter Birfilarn och spelar.

 * * *

 Kors huru Relingen gungar och vickar,
 Och hur stora Masten den knarkar — Nå hör!
 Hör hur på kistan Besökaren hickar,
 Där Märkrullan ligger vid Stånkan framför.
 Här har du Tuben — Bror Mollberg Gutår!
 Väpna ditt öga, och klunka ur pipen,
 Se där på däcket, den där med grått hår,
 Den där gemena — Den Gripen.

 * * *

 Skål mina vackra och kostliga ungar!
 Men O Fader Bacchus! jag hickar och dör;
 Stoln går i ring kring, och golfvet det gungar,
 Uti stånkan ligger båd syn och gehör;
 Nog tyckes mig det var sjungande köp,
 Sådan en huggare prompt i sig dräja;
 Men til at säga hvad sort som jag söp,
 Det kan jag just intet säja.

 * * *

 Se hvar han skalkas den tjocka Captenen,
 Hjulbent och tokrolig, dum som en spån;
 Strumporna glänsa brandgula på benen,
 Och de stora Spännena skina på tån.
 Klang min Sophia! nu är du för täck:
 Håret kring axlarna, Mössan på öra,
 Förklä i trasor — Och Fartyget läck.
 Men si Capten! Låt oss höra.

 * * *

 Himmel där kommer Capten! — Bia, bia,
 Käppen öfver hufvud och doppskon i skyn,
 Stoln hvälfd i näfven — Aj aj Sophia!
 Aj — aj — aj! mitt ryggbast det smålar som gryn.
 Söta Capten! — Nå God dam you, din hund!
 Aldrig Sophia jag mera vill söka,
 Aldrig min fot, ifrån denna här stund
 Mer skall i Lakanen spöka.

Fredmans epistlar (Carl Michael Bellman, 1790)


Personliga verktyg
Navigering
dikt efter stickord
Språk

Skriv ut
Utskriftsvänglin utgåve



IPv6

Dikter:

norska dikter | engelska dikter