Angående bröllopet hos Bensvarvarns
Ge rum i bröllopsgåln, din hund!
Jag slår dig med geväret ...
Kors, vad trängsel —
ingen stängsel!
"Släpp in en kund!"
Stig in! "Tack för besväret!"
Korsgeväret
sätt för porten —
slå'n i lorten,
om han käftar mot!
Vakta port och fenster ...
Ögonen til vänster!
Musköt för fot ...
Aj, i skorsten brinner sot!
Aj, skorsten kastar eld och mull ...
"Vart gick nu Movitz, gubbar!"
Där vid grinden
under linden
sitter han full.
"Vad — står du där och skubbar?
Hurtigt gubbar,
ta'n i kragen,
slå'n så det säjer skvätt!"
Håll, din dumma satan —
ordning håll på gatan!
Fäll bajonett!
Stå då uti ledet rätt!
Alarm! Är stora tunnsån fylld,
så spruta friskt på planken!
Fenix sitter
full med glitter,
ståtligt fögylld.
Mer vatten hit på skranken
Hugg ner planken!
Klang i tornen!
Stöt i hornen!
Spelman, var på vakt!
Si, nu kommer bruden,
som hon vore buden
(skyldra, giv akt!),
Venus lik i dygd och prakt.
Gevär... släpp marskalken fram!
Han trippar så beskäftigt,
diskuterar
och raljerar
Wingmarksa madam.
Se — chapeau-bas — så häftigt
och beskäftigt,
grann och buden,
för han bruden
in i bröllopssaln ...
Blåsen, musikanter,
polskor och andanter!
Var är korpralen?
Skyldra — och töm ut pokaln!
Vem är som inte slipper in?
"Å, det är brudens moder."
Skyldra, gossar!
Gumman trossar
blott med sin min...
Mer vatten hit, maroder!
Brudens moder
står vid trumman —
släpp in guman!
Stilla, manskap! Hau!
Christian Wingmark — vänta,
ej på dörren glänta!
Hej, gevärau!
Si, Hans Casper mit sein frau!
Släpp svarvarn in! Vad stoj och spring,
vad skrål av barn och pigor!
Gatmamseller
och gesäller
ströva ikring.
Hör liror, horn och gigor!
Barn och pigor
ta bort ordet.
Si, vid bordet
står brudgummen där ...
Vad står du och trampar?
Tyst — magistern stampar:
lägg ner gevär!
Psalmen nu begynnas lär.
Fiolen stäms. Magisterns röst
mot basfiolen dundrar.
Bäst han sjunger,
hes och tunger,
slår han sitt bröst.
Se, bröllopslaget undrar,
när han dundrar
på Sankt Paulus,
David, Saulus
och vårt syndaklot.
Marsch! Valthornet klingar ...
nu det växlas ringar —
(musköt för fot)
ringen tog magistern mot.
Kors — brudens vita handske sprack!
Brudgummen svär och gråter.
Stolt marskalken
bär fram kalken
mot frontignak:
skänkskåpet han upplåter ...
Bruden gråter!
Först drack prästen,
bruden resten,
och brudfrämman ne.
(Gevär! Håll jämna leder!)
Herr magistern vreder
skull ta ett steg,
vips, damp han i vrån — och teg.
Sist vanka slänga var om ann ...
nu träter bröllopsvakten!
Men korpralen
går i salen,
slår allt han kan,
med glaset stampar takten.
Bröllopsvakten
skövlar faten
Och den saten
brudgummen var kåt.
Ståtligt på det sättet
rövas lasarettet:
en tog en plåt,
prästen två. Sen skildes de åt.
Aktivera autouppdatering av kommentar