Anita

av Gustaf Fröding

 Livets skål! O, min Anita,
 uti glömskans dryck!
 Jag vill känna varma, vita +
 jungfrulemmars tryck!
 
 I materien vill jag röna,
 riktigt ha i famn
 det som andens språk "det sköna"
 givit såsom namn!
 
 + Jag vill andas blott Anita,
 blott Anita se,
 känna endast varma, vita
 lemmars rörelse! -
 
 Högt man prisar konstens njutning,
 den är kall och arm
 emot väsens sammanslutning,
 kärlek barm mot barm!
 ...

 Sinnlighetens makt är kuvad
 av en trång moral.
 dygden, stel och överskruvad, +
 håller långa tal.
 
 Dumheten har funnit (mycket),
 fann till slut ett fynd,
 som föll folken uti tycket:
 "Sinnlighet är synd!"
 
 + Sedan dess har kungasonen,
 son av kung Natur,
 av den vise dygdefånen
 sparkats ut som djur. -
 
 Icke mer han vågar modigt
 visa sig bland folk,
 men han hämnas hämnas blodigt
 med förgiftad dolk.
 ...

 Sen när halva mänskligheten
 ruttnat ned i grund,
 mördad av anständigheten, +
 kommer segerns stund
 
 Då skall dygdens makt, den sanna,
 ärva den, som ljög.
 Sinnligheten skall sin panna
 bära stolt och hög.
 
 + Kropp med ande skall bli enad
 och ett hjärta fritt
 med en kärlek, fri och renad,
 mänska, skall bli ditt! -
 
 Därför, därför, ljuva flicka,
 blott till hjärtat lyss!
 Låtom oss varandra dricka
 i en kyssars kyss!
 ...

 Rodna kind, du lockomflutna,
 på ditt sköna sätt!
 blicka ömt, till hälften slutna, +
 öga, du gör rätt!
 
 Häv dig, vita barm, och bölja!
 Du har rätt därtill!
 Vet att oskuld kan dig följa
 huru långt du vill!
 
 + Älska, älska, min Anita,
 med din själ och kropp,
 oskuldsfulla, varma, vita,
 ljuva rosenknopp! -

 Livets skål! O, min Anita,
 uti glömskans dryck!
 Jag vill känna varma, vita
 jungfrulemmars tryck!