Auktorens Saliga förtröstan och Slut-Sång
Nu sluter sig min vandring och mina möda:
Nu, GUD ske lov! min jämmer sluter sig.
Nu får jag se, för dagens Morgon-röda,
Hur' GUD, min Sol, han evigt lyser mig.
O huru glad min Själ till Frid jag sänder!
I tankar jag re'n vistas utom mig!
Jag flytter bort, och till de sälla länder;
Nu, GUD ske lov! min jämmer sluter sig.
Liksom en dröm nu är, och snart försvinner,
Ett Ovisst Visst Oss ger att Hugnas av:
Som Strömmen bort i modrens sköte rinner,
Och samlas i det vida vilda Hav.
Som skuggan, bäst han syns, har undanfarit,
Och blott en skymt utav dess väsend' ger:
Så 'ar vad jag i denna världen varit,
En Dröm, en ström, en Skugge och ej mer.
Nu få I ro, I trötta leder! smaka;
I, vilkom ro i världens öde trytt.
Jag önskar ej min vandring mer tilbaka,
Sen jag har hit till kalla skuggan flytt;
Hur' vilar sig min kropp i kyle sanden!
Och i sitt rum en ljuvlig svalka får!
Hur' gläder sig hos GUD den Sälle anden!
O huru väl mig dock på slutet går!
Här får jag mig i vällust strömmar bada,
Mitt förra kval har glädjen svulget opp:
GUD gläder mig, som gör de trogna glada,
Si! vunnen är min längtan och mitt hopp.
Fullkomlighet och Ljus min Själ omgiva,
Slätt ingen man min stora Sällhet tror;
Ach, Gode GUD! hur skall jag dock beskriva,
Det rum, där som din Nådes Fullhet bor?
Som Fåglar små sig ganska glade göra,
När solens sken dem lockar ut till ro
Men rätt så snart sig åskan låter höra,
Straxt söka opp sitt Hus, sitt Hem och Bo:
Så söker jag min säkerhet att njuta,
Här torde bli, ho vet? en usel tid,
På det, om GUD sin grymhet vill utgjuta,
Jag vila må, och sova sött J:F:rid
Aktivera autouppdatering av kommentar