Avsked från världen, vid en häftig sjukdom

Från Svenska Dikter
Hoppa till: navigering, sök

Så är min frihets timma här,
Som min förlossning med sig bär,
   Den jag så länge efterlängtat :
Så får min själ sitt ursprung nå,
Och stoftet till det stoftet gå,
   Till vilket det så hjärtlig trängtat.

En kort och bitter levnads tid,
I tvivlan, oro, sorg och strid,
   Har jag förnött, på denna runden,
Och går nu, i det glada hopp,
De tvivlans mål att lösa opp,
   Som ingen kan, förrn sista stunden.

Det enda, mig här fägnat har,
En obeskrivlig kärlek var
   Till min utvalda, ljuva maka :
Hans levnad var vitt glädjebröd :
Hans bortgång var min vissa död :
   Då feck jag dödsens början smaka.

Nu syns mig döden ej mer svår :
För den, som högst av nåd består,
   Som över allt sig milt förbarmar,
Jag kastar mig i vördnad ner,
Mig i hans makt och vishet ger :
   Jag vilar i hans kärleks armar.

Uppå den grav, som sluter in
Min makas stoft och askan min,
   Skall man vårt kärleks minne sätta :
En ädel kärleks högsta mått
På jorden var vår bästa lott :
   I himlen få vi nu den rätta.




Personliga verktyg
Navigering
dikt efter stickord
Språk

Skriv ut
Utskriftsvänglin utgåve



IPv6

Dikter:

norska dikter | engelska dikter