Borgå

Borgå, du gamla, på minnen rik!
Dikten har älskat din stilla vik.
Här hade svanen sitt varma bo,
Här har du fredat hans sista ro.

Fjärran i prunkande södern jag såg
Borgar af marmor stiga ur våg --
Borgå, du lilla, vid frostig strand,
Är dock en kungsstad i sångens land!

Sjunken till intet, gyllne gemak!
Lyft dig för tanken, du låga tak!
Nordens blickar i mulnande tid
Söka en borg för att trygga sig vid.

Vördade graf här i Finlands jord,
Tala bevekande allvars-ord!
Tufva, som troheten blomsterstrött,
Lär oss att älska det land som oss födt!

Vid Runebergs graf, 27 Aug. 1885.

Sortera efter datum Sortera efter poäng

Aktivera autouppdatering av kommentar

Lägg till din kommentar

Svenska Dikter välkomnar alla kommentarer. Om du inte vill vara anonym kan du registrera eller logga in. Det är gratis.