Buketten

Från Svenska Dikter
Hoppa till: navigering, sök

Nella sprang med glättig min
snabb från morgontoaletten,
sökte rosen och jasmin ...
Gissa vem som får buketten?

Än en hyacint hon bröt,
än tulpan och än narcissa,
knöt och sjöng och sjöng och knöt ...
Men åt vilken? ... Du får gissa.

Åt en älskare? ... Jo pytt ...
strax skall det om kärlek gälla!
Hjärtats lilla skälmska skytt
än ej nänts att träffa Nella.

Än i hennes fria själ
fann passionen ingen gömma.
Känslor hade hon likväl
lika ädla, lika ömma.

From och enslig på en vind
bodde herrgålns gamla Anna.
Krämpan bleknade dess kind,
åldern skrynkade dess panna.

Alla husets vackra barn
fordom hon med trohet skötte.
Med sin psalmbok och sitt garn
hon sin ålder nu förnötte.

Sist för Nellas späda år
vakade dess hulda möda.
Nu var grånat hennes hår,
hennes ögon voro röda.

Nella mindes ömt och grant
att den gamlas fest var inne.
Därför hon buketten bant
av ett tacksamt, kärligt sinne.

Nu kom hon så glad och god
att sin lilla skänk förära.
Gumman ren med muntert mod
sjöng: "Vak upp, min själ, giv ära!"

Nella smög sig fram i hast
att den gamla hjärtligt klappa,
skänkte nu sin blomsterkvast
och en penning ifrån pappa.

Gumman grät en känslig tår ...
bort sprang Nella, menlöst yster.
Änglarna i hennes spår
gladdes över deras syster.

(1798)
Personliga verktyg
Navigering
dikt efter stickord
Språk

Skriv ut
Utskriftsvänglin utgåve



IPv6

Dikter:

norska dikter | engelska dikter