Den unga Herdinnan Dorillas Kväde

Från Svenska Dikter
Hoppa till: navigering, sök
Mel. Le plaisir de notre village.

Frihet, min fröjd, du min Gudinna,
   Den jag mitt läger slagit hos !
I dina tjäll vi säkrast finna
      Nöjets ros :
Kärlekens blomster snart försvinna,
      Fly sin kos :
Vad för en Eld, vad farlig snara
   Som i en hast all frid förtär !
Aldrig jag sett den nöjder vara,
      Som är kär :
Skydda mig frihet, att förfara
      Vad det är.

Tirsis allt jämt den ro berömmer,
   Och säger kärlek nöje ger :
Av honom själv tvärt om jag dömer,
      Då jag ser,
Att han sin kärleks smärta glömmer
      Kväva ner.

Han säger ock, att denna lagen
   Skärper vårt vett, och gör en klok :
Däri jag ser mig ock bedragen ;
      Ty en tok,
Liknar han, när han blir betagen
      Av sitt ok.

När han min hy, med liljans parar,
   Och talar om min ögons prakt,
Har han ej, när den stunden varar,
      Hörslens makt ;
Men kallar, vad jag hövligt svarar,
      Blott förakt.

Och fast han sett mig ofta gråta,
   Lammen, som kommit ur min vård :
Fast jag begrov, med ögon våta,
      Lilla Mård,
Nämner han mig, hur tycks det låta,
      Grym och hård.

Därför tror jag, att denna branden
   Kväver båd minne, mod och vett :
Herden som sång, vid klara stranden,
      Allt för ett,
Tiger nu, se’n i kärleks banden
      Han sig gett.

Kärlek kan sig ock snart förbyta :
   Flyger så lätt, som svalor små :
Som säven uppå vattnet flyta,
      I vår Å,
Dem minsta väder sönderbryta
      Och nedslå :

När jag sist satt vid Aspen gröna,
   Och knöt de mjuka blomsterblad,
Hörde jag en, som för sin sköna
      Ljuvligt kvad,
Och henne, att den kärlek löna,
      Häftigt bad.

Ack ! tänkte jag, vad älskogs våda
   Har nu tänt alla Herdar an :
Tirsis vill mig det samma båda,
      Bäst han kan,
Och när jag geck, att denna skåda,
      Var det han.

Han, som, av högsta låga tänder,
   För mina fötter nylig låg,
Honom jag nu, av andra händer,
      Fängslad såg :
Kärleken så var timma vänder
      Deras håg.

Långt mera lust i skogen vankar,
   Där mina får i skuggan gå :
Se hur sin mjölk av modren sanka
      Lammen små :
Av sådan kärlek mina tankar
      Nöje få.

När jag mitt spel, om aftonstunder,
   Stämmer med fågla-rösten in,
Echo hopdrar, från närmsta lunder,
      Stämman sin :
Roar jag, med menlösa under,
      Frihet min.

Därför fly kärlek, med din båga,
   Jag har dig för min ovän nämnt :
Gack med din flärd, din lust och plåga,
      Lösa skämt :
Mig har din blink, din första låga
      Redan skrämt.



Personliga verktyg
Navigering
dikt efter stickord
Språk

Skriv ut
Utskriftsvänglin utgåve



IPv6

Dikter:

norska dikter | engelska dikter