Det är en Lustighet

Från Svenska Dikter
Hoppa till: navigering, sök

Det är en Lustighet, vid gröna Sommartiden
          Se hur Naturen Brud i täcka later går
          Och Sommarluften hel i alla Lunder står,
Där Gräs och blomster sig ikläda gull och siden:
När fåglars Hov-Kapell till Himla-Kungens Heder
Att lyfta själen upp, i örat sänkes neder.

Det är en Lustighet, att se om feta Hösten
          Hur Druvans stinna Blod ur krama skalen ler,
          Hur Jorden Lånet sitt med Ocker återger,
Hur Jordens Åkermän till Åkrens Herre rösten
Upphäva, hur vår Höst den Spisemäster bliver,
Som Människor och Djur en dukad Taffel giver.

Det är en Lustighet, se isgrå Vintern nalkas,
          Då sig vår trötta Värld en nödig Vilo tar,
          Då ser man på Isar, som på slipta speglar, far,
Då andra Tiders svett i Vinterns skuggor svalkas,
Då Himlen å vår Jord med tusend' Ögon skådar
Och Julen Sommarlek mitt mellan drivor bådar.

Det är en Lustighet, att se om muntra Våren,
          Hur gamla Vintern fot för fot till graven går.
          Hur Livligheten liksom upp av dvalan står,
Ja hur GUDs Allmakt tryckt sin Bild i alla spåren,
I dem GUDs Rundhet sig till Årets Kröning delar,
Så att, så Kung som Träl sin Fägne-vise spelar.

Dock är mer Lustighet, ha Sommar inom Huset,
          När Make Makan sin en kysker Värma ger,
          Och den andras Famn för Blomsterbädd anser,
Varpå man sover ut förunta kärleksruset:
Där Glädje sig åt oss, som Sol åt Marken, delar,
Att bara Sorgen vid var nöjda Sommar felar.

Personliga verktyg
Navigering
dikt efter stickord
Språk

Skriv ut
Utskriftsvänglin utgåve



IPv6

Dikter:

norska dikter | engelska dikter