Det bästa.

Från Svenska Dikter
Hoppa till navigeringHoppa till sök

Whatever fades, but fading pleasure brings.
Sidney.

O gioia! O ineffabile allegrezza!
O vita intera d'amore e di pace!
O senza brama sicura ricchezza.
Dante, Parad.



Du frågat har hvad bäst och ljufvast är,
Hvad lifvet eger som sitt skönsta smycke.
Hvad skall jag svara? Mycket du begär,
Och svaren vexla efter smak och tycke.

Hur mycket skönt, hvarthän vårt öga ser
I diktens parker, i naturens rike.
Hur skönt, när milda aftonstjernan ler,
Hur skönt, när solen lyser utan like.

Hur skönt, när vågen sqvalpar mot sin strand
Och hviskar sagor för förtrogna safven,
Och månen stiger drömlik efterhand
Ur hafvets sköte, skimrande och däfven!

Hur skönt, när efter år af längtans qval
En biltog åter skådar hemmets stränder
Och ser i qvällens ljus sin barndomsdal
Och trycker åter sina käras händer!

Hur skönt, när aftonrodnan vänligt ler
På tvenne unga hjertans första möte!
Hur skönt är Hektors afsked hos Homer,
Hur sköna Gretchen och Mignon hos Goethe!

Hur skön, o Byron, glimmar din Haydée,
Hur herrlig Manfred står på Schweizerfjället!
O Avons svan, hur underskön, hur fri,
Hur modig Julia dör i grafkapellet!

Hur skönt Aurora bådar dagens sken
På Guidos bild vid lätta timmars danser!
Hur skön, hur stor är »Skolan i Athen»,
O Rafael, i Vatikanens stanzer!

Men vill du veta, hvad jag ljufvast såg,
Hvad mest jag älskat har bland diktens fröjder,
Ledsaga Dante på hans vandringståg
Och stanna längst på Purgatorios höjder!

Och vill du veta, hvilkens pensel mest
Af Edens oskuldsfulla fägring fångar,
Så vandra from hos Fiesole som gäst
Vid Arnostaden i San Marcos gångar!

Och vill du veta hvad jag priset ger
I menskolifvet med dess qval och strider?
Det är det ljusa tålamod, som ser
Mot himlen stadigt, hos en mor som lider.

Men hvad af allt är skönast? har du sport,
O följ mig då till andeverldens gränser!
Der står ett tempel. Sluten är dess port,
Men aningsfullt derur ett skimmer glänser.

När jordens fägring skymmer, gå dit fram
Och lyss -- hvad toner ur dess inre strömma!
Der sjunga englaskaror: O Guds lam!
Så ljuft som ingen kan på jorden drömma.