Emmas bikt

Från Svenska Dikter
Hoppa till: navigering, sök

  Nyss var jag så glad och yster,
Ansåg mig för barn ännu;
Men förlofvad blef min syster,
Och jag blifvit gammal nu.

  När jag ser det sälla paret,
Tysta frågor jag mig gör,
Och ifrån mitt hjärta svaret
Underbart jag klinga hör.

  Se, där sitter hon och stöder
Mot hans bröst sin kind i brand.
Min med lika värma glöder,
Ack! men stödet är – min hand.

  Hör, i kyssar blott de tvännes
Tungomål har upplöst sig!
Fast min mun är täck som hennes,
Talar ingen med mig.

  Hur de se på mig och mysa,
När jag skräms af kyssens smäll!
Hur min systers ögon lysa!
Hvad hon måtte vara säll!

  Ack! ett år oss skiljer bara,
Jämt vi följdes åt, – vi två;
Men att äldsta flickan vara,
Är bra afundsvärdt ändå.

  Nå, de gifta sig till hösten,
Bröllopet är utsatt re’n,
Och jag har den ljufva trösten,
Att jag blir den äldsta se’n.



Dikter af skämtsamt slag

I. LYRISKA AF BLANDADE ARTER.


Samlade arbeten af Wilhelm v. Braun (1902)

  • Fjärde delen
    • Dikter af allvarsamt slag, I. Lyriska af blandade arter.
    • Dikter af allvarsamt slag, II. Förtäljande.
    • Dikter af allvarsamt slag, III. Dramatiserande
Personliga verktyg
Navigering
dikt efter stickord
Språk

Skriv ut
Utskriftsvänglin utgåve



IPv6

Dikter:

norska dikter | engelska dikter