En liknelse

Från Svenska Dikter
Hoppa till navigeringHoppa till sök

Ängsblommor senast jag bröt, och hem
I tankar gående bar jag dem;
Men handens värme då kom åstad
Att dufna hängde blomster och blad.
I källrent vatten de sattes -- och märk:
Det var ett sannskyldigt underverk!
De rätade sina små hufvud opp
Och grön stod stängeln med krona och knopp
Och alla friska, som i den stund
De spirat först ur moderlig grund.

Så kände jag, när jag förnam engång
På främmande tungomål min sång!




Lägg till din kommentar
Svenska Dikter välkomnar alla kommentarer. Om du inte vill vara anonym kan du registrera eller logga in. Det är gratis.