En månskensnatt på Slottsbacken

Från Svenska Dikter
Hoppa till: navigering, sök

 Herre min Gud, vad den månen lyser,
 se, vilken glans utöver land och stad!
 Himlen är klar och var stjärna myser
 Vänligt emot oss ner och vinkar glad.
 
 Där flammar Sirius, där Orion,
 Där plaskar Svanen i eterns bad.
 Herre min Gud, vad den månen lyser,
 se vilken glans utöver land och stad!
 
 Högt opp i Slottet varenda ruta
 Blixtrar, som vore den en ädelsten.
 Tänk dig vid tornet en prins med luta,
 fladdrande lockar och charmanta ben!
 
 Och i ett fönster Cecilia Wasa,
 bländande skön uti månens sken! -
 Högt opp i Slottet varenda ruta
 blixtrar, som vore den en ädelsten.
 
 Där ligger Parken och Fyris-Slätten,
 fet utav fordna kämpars blod och märg;
 Sandgropen här, den förfärlige jätten,
 Klädd i sin ruskiga och gråa färg;
 
 och mellan lärkträden, just vid Tullen,
 gamle perukmakar Rosenberg.
 Där ligger Parken och Fyris-Slätten,
 fet utav fordna kämpars blod och märg.
 
 Nedanför backen, ja just vid foten,
 Badhuset gömmer sig i pilars skygd.
 Och utmed ån har du Kungsängsroten,
 Islandet därnäst med sin förstadsdygd.
 
 Så Gula ladan och bort mot skogen
 Föret, som glittrar, och Danmarks bygd.
 Nedanför backen, ja just vid foten,
 Badhuset gömmer sig i pilars skygd.
 
 Märk hur den skummande Fyris kastar
 silver och pärlor uti Fallet ner;
 Leker en stund vid Fördärvet och hastar
 se`n till Flottsund, som många andra fler.
 
 Ack, fram till sommarn, i Kvarnen bysatt,
 knappt en tår vatten han äger mer!
 Märk hur den skummande Fyris kastar
 silver och pärlor uti Fallet ner;
 
 Kors, vad den Kraemer är bra för staden!
 Han bygger broar och planterar trän.
 Längs utmed ån, där du ser Promenaden,
 betade fordom några magra fän.
 
 Och där i Hamnen, som förr stod öde,
 Undsätts nu hela Uppsala län.
 Kors, vad den Kraemer är bra för staden!
 Han bygger broar och planterar trän.
 
 Se bakom skyn huru Luna blickar
 smäktande i Observatorium in!
 Säkert hon tror att vid tuben nickar
 någon Endymion med sömnig min.
 
 Kyss honom inte! - Jag känner karlen.
 Han tuggar tobak och är ett svin.
 Se bakom skyn huru Luna blickar
 Smäktande i Observatorium in!
 
 Nå, sådant norrsken! Jag aldrig maken
 skådat på många, många Herrans år.
 Jo jo, så är det att vara vaken!
 Också i tid till sängs jag sällan går.
 
 Se, hur ur Uppsala Gamla Högar
 Ståtligt dess flamma mot himlen slår!
 Nå, sådant norrsken! Jag aldrig maken
 Skådat på många, många Herrans år.
 
 Hög och förklarad i månens strimma
 Kyrkan sig reser över träd och hus.
 Märk vid dess fot vilken nattlig dimma
 Och vid dess spetsar vilket härligt ljus!
 
 Gloria Deo in excelsis!
 Nog är det klent här i jordens grus.
 Hög och förklarad i månens strimma
 Kyrkan sig reser över träd och hus.
 
 Mycket det finnes ännu att skåda,
 Om vi på andra sidan slottet gå.
 Om ja - men som vi ä` trötta båda,
 Gömma vi det, ty nu är klockan två.
 
 Tron inte därför, I bleka stjärnor,
 Att vi gå hem! - Å nej, tron ej så!
 Mycket det finnes ännu att skåda,
 Om vi på andra sidan slottet gå.
 
 Var finns en punkt uti Sveriges rike,
 Där man om natten har så lycklig lott?
 Hellre jag sover i "Stadens dike"
 Än uppå bolstrarna i kungens slott.
 
 Nu ska` vi knacka oss in hos Lamby;
 Porter så här dags - är det ej gott?
 Var finns en punkt uti Sveriges rike,
 Där man om natten har så lycklig lott?

Personliga verktyg
Navigering
dikt efter stickord
Språk

Skriv ut
Utskriftsvänglin utgåve



IPv6

Dikter:

norska dikter | engelska dikter