Ett Samtal emellan Döden och en säker Människa

Ställt under den Melodien som Ps. 42. Som en Hjort begärligt etc.

Män. Men all Lust sin Tid fördriva
         Det gör människan förnöjd,
Död. Efter Döden salig bliva
         Övergår all Världsens Fröjd.
M. Lyckan är mig ganska blid,
D. Men GUd har du ingen Frid,
M. Jeg kan Stẗ i Världen föra,
D. Men jag kan dig ödmjuk göra.

M. Jag är uti Slike klädder
         Och min Säng är kostelig,
D. Jäg med Ormar åt dig bäddar
         Och med Matkar skylar dig:
M. Vär Man ser och hedrar mig,
D. Men si! GUd föraktar dig,
M. Alle gå mig nu till handa,
D. Till dess jag tar bort din Anda.

M. Mina Åkrar hava givit
         Ymnong Växt, ty jag har Guld,
D. Själens Tarv är sämre blivit,
         Som en Syndsens Frukt är full,
M. Jag är i gott Välstand satt,
D. Du skall mista't denna Natt,
M. Nu vill jag mig kräsligt göda,
D. Nu skall jag dig plötsligt döda.

M. Jag vill nu och Gäster fägna,
         Bjuda dem på Spel och Vin,
D. När du dig som bäst vill hägna
         Kommer jag obuden in,
M. Stora Glas är mitt Behag,
D. Du äst själv som Glaset svag,
M. Lustigt Spel och sköna Kransar
D. Falna, när du med mig dansar.

M. Frossa, prunka, ruta, skämta
         Är mitt Arbet Dag från Dag,
D. Men till Lön skall du upphämta
         Evigt Kval i Djävlars Lag,
M. Drick en Skål! Vem börjer först?
D. Du, som får en Evig Törst.
M. Spela vi? Trots vad det gäller!
D. Själen, när du dig så ställer.

M. Lever så att var Man märker
         All vår Glädjes Bång och Ljud,
D. Ah! det onda som du verkar
         Ropar nogsamt upp till GUd.
M. När jag en gång varder grå
D. Om du kan det Dröjsmål få,
M. Vill jag from och nykter bliva,
D. Vill du Gudi Dräggen giva?

M. Jag är lustig över Borde
         Ty jag har av allting nog:
D. Rike mannen och så gjorde
         Den jag hastigt hädan drog;
M. Mine Barn få nog ändå,
D. Du i Helvetet och så,
M. Jag skall dela med min Nästa,
D. Satan får, kanske, det bästa.

M. Jag tor väl i Morgen tänkja
         Uppå Bättring som mig bör,
D. Ah det lär ditt Hjärta krankja
         Att du har ej gjort det förr!
M. Tids nog blir jag allvarsam,
D. Allt för sent är Evig Skam!
M. Tids nog kan jag mig omvända
D. Säkerhet tar farlig Ända.

M. GUd skall mig så hörsam finna
         När jag blir en gammal Man
D. När allt Vett och Liv försvinna
         Och du intet höra kan,
M. Jag skall tjäna GUdi rätt,
D. Värk och Sveda hindrar det,
M. Jag vill då om Torna bedja,
D. Om DUd vill det då tillstädja.

M. Medlertid vill jag nu vara
         Lustig utav Hjärtans Grund.
D. Skynda dig! du skall nu fara
         Bort i Graven denna Stund,
M. Ah hur grym ästu o Död,
D. Grymmare Helvetes Glöd,
M. Var Man Billigt för dig fasar,
D. Den i Synden säkert rasar.

M. Hjälper intet Gråt och Böner?
D. Nästan sen är nu din Gråt!
M. GUd ju sitt Misskund ej söner
D. Vi har du det förr försmått?
M. Dröj en Timma, o du kan,
D. Tiden stå i HErrans Hand,
M. Ah lät mig nu Bättring göra,
D. Det du förr ej velat höra.

M. Jag kan ej för gest tala,
         Ja att sucka är mig svårt,
D. Sucka och dig GUd befinna
         Gör det snart! Din Tid är kort,
M. Ah GUd som rättfärdig gör!
D. Hans Budord man lyda bör;
M. Ah lät mig din Nåde njuta!
D. Bed och dö, din Tid är ute!

D. Den är fort! Men om han hade
         Hjärtans Tro, så fann han Nåd,
Ah att var på Hjärtat lade
         Den han och kan få Bod,
Och gör öfördröjlig Bot
Förr än jag med hastig Sot
Gör den usle Kroppen svager
Och i Graven med mig drager.

Hörer vad jag fjärran lärer,
         Ty min Närvist faslig är,
Du som Världen mycket ärar
         Döda köttsligt Begär
Förr än jag dig dödar brått,
Ingen har min Tid förstått,
Min Dag ej upptecknad finnes
Att man Dag skall mig minnas.

Den som ej med Sorg og Kvida
         Vill mig oförmodad se
Och den andra Död ej lida,
         Låte tidig Bättring ske;
När DUds Godhet lockar dig
Lät ej hjärtat härda sig;
Man kan sig väl sent omvända
Men ho vet ved då kan hända?