Fåffängans Sinnebilder

Från Svenska Dikter
Hoppa till: navigering, sök

Fast jag ett fåfängt tycke röjer ;
Dock intet mer mitt öga nöjer,
   Än blomster, taft och färgat ler :
Bland allt, varmed naturen prålar,
Och vari konsten sig avmålar,
   Mig detta största fägnad ger.

Som Blommor synen kortast gläder :
Det lätta taft, i Solskinsväder,
   Är täckt ; men ej mot köld förslår :
Porcellainet blänker ; men snart bräckes :
Vår åtrå ock, evart hon sträckes,
   Städs lovar mer, än vad hon får.

Mitt tycke kan jag ej fördriva ;
Dock skall det mig till nytta bliva :
   Er svaghet och Ert prål mig lär,
Att Er, som Sinnebilder, taga
Av det vår håg plär starkast draga,
   Att det så ljuvt, som bräckligt, är.



Personliga verktyg
Navigering
dikt efter stickord
Språk

Skriv ut
Utskriftsvänglin utgåve



IPv6

Dikter:

norska dikter | engelska dikter