För vägens vind

Från Svenska Dikter
Hoppa till: navigering, sök

Nu blåser vinden gäll och strid.
Jag sitter i min höga sal
och tänker på min ungdomstid,
dess yra lust, dess tröga kval.

Från väggen där min farfarsfar
ser ned på mig med blick av falk;
det sägs han var en karlakarl
men ock en vinman och en skalk.

Vem träder på det våta grus
vid fönstren till min höga sal?
En lock så mörk, en blick så ljus,
en hy så skär i urblekt schal!
Du arma, fallna rosenblad,
som virvlar bort i stormig värld,
far ej så brådskande åstad,
kom, vila vid min lugna härd!

Göm ej så skamsen dina tår
i kjortelfållens glesa nät!
Din smäckra fot, jag väl förstår,
att den har trampat tunga fjät.
Jag skall ej fråga vem du är,
av vem och var du livet fått;
ej ditt förflutna jag begär,
din framtid anförtro mig blott!

Jag minnes från min ungdoms rus
en ann som vägens vind tog fatt.
Hon sken i fattig faders hus
som tunglet över dalens natt;
dock ingen röst bad henne kvar,
när hon gick bort ur fränders mitt.
Jag vet ej rätt vems felet var,
men kanske, kanske var det mitt.

Nu dröj hos mig! Frukt bär min jord,
här dukas rika mål var dag;
gå, sätt dig vid mitt husfolks bord
och ät med lust, mig till behag.
På mina fält står frodigt lin,
där beta får med ymnig ull;
gör dig en klädnad, god och fin,
och pryd dig ärbart, för min skull.

Men blodets röst ej tystas kan
och kärlekslöst är livet hårt.
Min gård har mången sven och man,
att vinna en blir ej dig svårt.
Och när du gjort ditt basta val
och eder bröllopsdag är när,
träd in uti min höga sal
och säg mig, att du lycklig är!



Fridolins visor och Andra visor

Ur en lantlig ungkarls visbok

Cecilia Bölljas visbok (fragment)

Från folkare-stigar (Folkare är ett härad i södra Dalarne) - 106

Liv och död - 114

Personliga verktyg
Navigering
dikt efter stickord
Språk

Skriv ut
Utskriftsvänglin utgåve



IPv6

Dikter:

norska dikter | engelska dikter