Fanjunkar berg

Från Svenska Dikter
Hoppa till: navigering, sök

Det är den barske fanjunkar Berg,
hans anlete lyser i lingonfärg,
han är tjocklagd men ståtlig och rak;
är knektarnas fasa men flickornas vän.

På ungdomsgillena virvlar han än
sin mö mellan tilja och tak.

Men folket tänker: "Din gamle uv,
nu borde du finna vilan ljuv,
se’n du tokats i all din dar!"
Ja, kom blott och sådant åt Bergen säg,
när han går på dans och på giljarväg!
Han ger dig ett snäsigt svar:

"Så länge ännu en flicka ser
förstulet bort till min plats och ler,
är, hin anamma, jag ung.
Så länge far jag i stampande flock
med pickande hjärta under min rock,
rask, yster och vig fast tung."



Vildmarks- och kärleksvisor
Personliga verktyg
Navigering
dikt efter stickord
Språk

Skriv ut
Utskriftsvänglin utgåve



IPv6

Dikter:

norska dikter | engelska dikter