Fiskaren

Från Svenska Dikter
Hoppa till: navigering, sök

Vid vattnets svall och sakta fall
Satt fiskarn lugn i hog.
Till midjan bar, han sval och kall
Blott på sitt mete såg.
Men bäst han sitter uppmärksam,
Det sjuder under sjö:
Där höjer sig på skummets kam
En böljeboren mö.

Hon sjöng och kvad och så hon sad’:
Med mänskolist så snöd
Hvi lockar du ur djupets bad
Mitt folk till glöd och död?
Ack, visste du på djupets grund
Hur lycklig liten fisk,
Du stege neder, strax på stund,
Att blifva säll och frisk.

Månn' sol ej drogs mot hafvets salt,
Ej månens blida hamn,
För att i dubbelt skön gestalt
Stå upp ur böljefamn?

Månn' djupets himmel fuktigt klar
Ej lockar ditt begär?
Din bild därnere -- allt dig drar
Där evig svalka är.

Och vattnet flöt och lent sig bröt,
Kring naken fot det rann.
En trånad i hans själ sig göt,
Som ropte kärestan.
Hon lockade, hon sjöng och kvad; --
Och då var han förgjord.
Halft gick han själf, drogs halft åstad
Och sågs ej mer på jord.



'Samlade dikter af Carl Snoilsky - Femte bandet'

Goethe, Visor och Dikter


Goethe, Ballader

Sju engelska dikter


Béranger, Tio sånger


Sully Prudhomme, Fyra dikter


François Coppée, För kronan, skådespel på vers i fem akter


Första bandet | Andra bandet | Tredje bandet | Fjärde bandet | Femte bandet

Personliga verktyg
Navigering
dikt efter stickord
Språk

Skriv ut
Utskriftsvänglin utgåve



IPv6

Dikter:

norska dikter | engelska dikter