Frihetsträdet

<I vinterkulen Tuilerie-trädgård,
     Bland nakna kronor så långt ögat räcker,
     Det står ett träd, som vårlig grönska täcker,
     Fast luften ännu kännes kall och hård.

Du träd, som himlen tog i särskild vård,
     Ur vinterns träldom andra träd du väcker;
     Du är, förrän den rätta dagen bräcker,
     En frihetshymns begynnelse-ackord.

Ack nej, du var! Du har ej burit skammen
     Att se inkräktarn tälta omkring stammen:
     Om broderskap och ljus tog drömmen slut.

Ett folk i sorg din gröna skrud förbannat,
     Och vårens väckar-ur se’n dess har stannat,
     Och frihetslöftets träd har blommat ut.

Sortera efter datum Sortera efter poäng

Aktivera autouppdatering av kommentar

Lägg till din kommentar

Svenska Dikter välkomnar alla kommentarer. Om du inte vill vara anonym kan du registrera eller logga in. Det är gratis.