Fru Lena på Trojenborg

Från Svenska Dikter
Hoppa till: navigering, sök
(FOLKBOKSMOTIV)


Fru Lena satt på Trojenborg,
hon satt i sorg,
och ögats tårar blänkte.

Hon tänkte på den unge prins,
den hon sin ömhet skänkte.
Hon visste han drog ut till kamp
just nu från stadens murar;
hon hörde hästars gny och stamp
och vrål av vreda lurar.

Hon drömde sina öden om,
förr’n herden kom
från fjärran berg och dalar:
om drottningskap och lugna år
i Spartas kungasalar.
Vad är det dunkla livsbehov,
som kedjor så kan stycka
och gör det ljuvt att ge till rov
sin ära och sin lycka?

Nu stånda männen svärd mot svärd
från vidan värld
och hjälteblodet spilles,
och Hektor dör den röda död
för ljungaren Akilles;
nu härjas Priams hela stam,
och städer stå i lågor,
blott för att skeppets brudbädd sam
en natt på havets vågor.

Det kom ett bud till Trojas borg,
det kom med sorg
i blickarna och orden.
"Den yngling, fru, som du höll kär,
är slagen död till jorden."

Fru Lena sad’: "Stort är att dö
sin kärlek att försona,
och att hans grav få rosenströ
är mer än makt och krona."

1899.


Efterskörd
Personliga verktyg
Navigering
dikt efter stickord
Språk

Skriv ut
Utskriftsvänglin utgåve



IPv6

Dikter:

norska dikter | engelska dikter