Gatubilder

Från Svenska Dikter
Hoppa till: navigering, sök

[redigera] I.

Ödslig gatan i morgonskymning
kryper, sträcker sig ut i fjärran,
trevar sig fram igenom kvarteren,
skär och korsar tomter och gränder..
bortnast, längst i en annan stadsdel,
stiger den, lyfter sig till en backe.
Och där hänga skyarna över:
jorden slutar, himlen tar vid.

Husens längor, gråbruna väggar,
lister, rännor, räcken, balkonger,
bagarkringlor och kryddboborstar;
trottoarernas plansten som marginaler,
lyktornas stolpar trängas tillsammans,
hägna körväg med järnstaket.
Gatan själv en utsliten daskig
gångmatta, utlagd vid skurning.
Inom gråbruna väggar sova
mänskor, bidande dunkla öden.

Utanför portarne vänta Nornor
att med nya dagen förnya
hemska lekar med mänskoliv.

Nu, i fjärran på backens hjässa
sticker upp ett huvud som rör sig,
och två händer omkring en käpp -
som i hägring det höjer på sig,
och en man som på gatan sopar
syns i backen med huvet i molnen;
kvasten river av damm en molnsky - -
-jord och himmel i molnen mötas.

[redigera] II.

Gränden är dunkel på höstlig afton,
husens fönster på glänt man öppnat;
höstetankar gjort rummen kvava,
saknans suckar av flydda sommarn,
oro för den stundande vintern,
ovisshet om kommande öden,
ångest klämmer människobrösten ...
Husen andas, luften i gränden
står så disig som fylld av smärtor.

Men därnere i grändens mynning,
strömmen syns med ankrade skutor,
torka seglen från sista dagsregn.
Och därbortom, på andra stranden,
grönskande ligger en liten holme.

Uppi kronornas högsta toppar
sjunkande sol lagt guld i det gröna,
men där bortom och ännu högre
hänger blånande stadskonturen;
där är solen, kojorna lysa,
där är havsluft, flaggorna blåsa,

aldra högst är kyrkans kupoltorn
krönt av en jordglob i stark förgyllning,
globen, jorden, lyser som solen,
sänder blixtrande strålar utåt...
Men på globen där står ett kors!

[redigera] III.

Mörk är backen, mörkt är huset -
mörkast dock dess källarvåning -
underjordisk, inga gluggar -
källarhalsen är båd7 dörr och fönster
och därnere längst i mörkret
syns en dynamo som surrar,
så det gnistrar omkring hjulen;
svart och hemsk, i det fördolda
mal han ljus åt hela trakten.



Personliga verktyg
Navigering
dikt efter stickord
Språk

Skriv ut
Utskriftsvänglin utgåve



IPv6

Dikter:

norska dikter | engelska dikter