Gud vet om jag gifter mig.

Från Svenska Dikter
Hoppa till: navigering, sök

Kulna höst med regn och töcken,
Bara backar, torra trän,
Ängar magra som en öken,
Tomma fält och fåglaskrän,
Isbelupna kärr och hagar,
Mörka gång och hala stig,
Långa nätter, korta dagar,
Sägen! skall jag gifta mig?

Horn, som krönt så många pannor,
Torde även kröna min;
Hustruns knorr samt hot och bannor
Värre är än själva hin.
Skall jag tåla sura miner,
Buller, harm och ordakrig,
Vaggegods, som illa viner?
Nej! jag vill ej gifta mig.

Tyst likväl: i kalla sängar
Roligt är att ha kamrat.
Vacker flicka, vackra pengar,
Vackra gods, samt hov och stat,
Vackra barn, som ropa pappa:
Ack, vad fägnad innerlig:
Kyssa, ta i famn och klappa! -
Jag tror väl jag gifter mig.

Men ännu ett ord i laget
Tänk, om jag då råkar på
En som är av förra slaget;
Huru ville det då gå?
Får jag ock av sista stycket,
Och jag skulle änkling bli:
Månn´ tro då mig hulpe mycket
Giftermål och frieri?

Så står jag bland tvenne lågar, -
Dock, jag tror jag låter bli!
Men, stor sak, jag tror jag vågar,
Lyckan står dem djärvom bi.
Flickor, kom! - nej, bliv man ute!
Ack, vart skall man vända sig?
Sist jag stannar i det slute´:
Gud vet om jag gifter mig.

Personliga verktyg
Navigering
dikt efter stickord
Språk

Skriv ut
Utskriftsvänglin utgåve



IPv6

Dikter:

norska dikter | engelska dikter