Hvaruti afmålas Ulla Winblads hemresa från Hessingen i Mälaren en sommar-morgon 1769

Från Svenska Dikter
Hoppa till: navigering, sök

 Solen glimmar blank och trind,
 Vattnet likt en spegel;
 Småningom upblåser vind
 I de fallna segel;
 Vimpeln sträcks, och med en år
 Olle på en Höbåt står;
 Kerstin ur Kajutan går,
 Skjuter lås och regel.
  
 * * *
  
 Stålet gnistrar, pipan tänds,
 Olle klår sit öra;
 Rodret vrides, skutan vänds,
 Gubben har att göra;
 Under skarpa ögonbryn
 Grinar han mot soln i skyn;
 Kerstin, gubbens hjertegryn,
 Skal nu seglen föra.
  
 * * *
  
 Seglen fladdra, skutan går,
 Jerker tar sin lyra,
 Lyran brummar, böljan slår,
 Alt med våld och yra;
 Skutan knarkar, bräcklig, gles,
 Vimplens fläkt i toppen ses,
 Tuppen gol så sträf och hes.
 Nu slog klockan fyra.
  
 * * *
  
 Movitz stöt åt dem i lurn,
 Som på skutan fara.
 Olle du hvad kostar Tjurn?
 Lyssna hvad de svara.
 Hör hvar är ni hemma ni?
 Ifrån Lofön komma vi
 Med Grönsaker, Silleri,
 Mjölk och Äplen klara.
  
 * * *
  
 Si en Julle skymtar fram,
 Marjo åran lyftar,
 Med sin löfbrodd, mjölk och lam
 Hon åt tullen syftar,
 Har i knä en bytta smör,
 Kersbärs-korgar frammanför;
 Marjo nu sin lofsång gör,
 Snyter sig och snyftar.
  
 * * *
  
 Ulla Winblad skratta, sjung,
 Spritt vid solens strålar,
 Jäspa ej, lös upp din pung,
 Tag fram band och nålar;
 Fästa din salopp igen
 Nös du? Prosit lilla vän!
 Si där har du Hessingen,
 Gröna trän och pålar.
  
 * * *
  
 Lilla Fästman på dig ser,
 Kom min Norström lilla,
 Sätt dig bred vid mej, sitt ner,
 Fritt din låga stilla;
 Vi ha alla lika rang.
 Lustigt! hör basuners klang.
 Prosit och Contentement!
 Dyrbar ögonvila.
  
 * * *
  
 Kon i vassen skylt sin kropp,
 Snärd i våta tågen,
 Bruna Oxen kastar opp
 Himmelsblåa vågen,
 Ängen står i härlighet,
 Kalfven dansar yr och fet,
 Hästen tumlar stolt och het,
 Svinet går i rågen.
  
 * * *
  
 Vid et träd uppå en slätt
 Syns en Skytt förbida
 Dagens gryning klar och lätt,
 Foglens sång och qvida;
 Bakom trädets tjocka stam;
 Bössan syns och skymtar fram,
 Hunden trogen som et lam
 Står vid skyttens sida.
  
 * * *
  
 Morgon supen, Movitz, går;
 Ljuvligt böljan svallar;
 Ser du Ekensberg? Gutår!
 Hör hur folket trallar;
 Där framsätter en sin fot,
 Klotet käglorna slår mot;
 Hör du dunsen af hans klot
 Uti bergen skallar?
  
 * * *
  
 I en löfsal kring ett stop
 Några bussar skratta,
 Ropa trumf, och allihop
 Uti stopet fatta;
 Somliga med sträckta ben
 Sova gott och snarka ren,
 Vila hufvud mot en sten
 På en blomstermatta.
  
 * * *
  
 På den klippan, där vid strand
 Sjelf Chinesen målar,
 Bildar, af en näfva sand,
 Skönsta blomster-skålar;
 Uti leret brännes in
 En Apelles pensel fin.
 Ulla Winblad, min Cousine!
 Ser du hur det prålar.
  
 * * *
  
 Såg du nu Mariæberg,
 Så se längre neder;
 Med en gul och bleknad färg
 Sig ett tjäll utbreder.
 Fönstren glittra, kännen J
 Ej Salpetersjuderi?
 En gång, Ulla, raillerie!
 Palten dit dig leder.
  
 * * *
  
 Fällom lodet på vårt djup,
 Jäspa ej och nicka,
 Sov ej, öpna flaskan, sup,
 Bjud Mamsellen dricka;
 Vakna Movitz, ser du ej
 Lazaretts palats, så säj?
 Akta näsan du på dej
 För hvar vacker flicka!
  
 * * *
  
 Tornens spetsar blänka ren,
 Kors och tuppar glimma,
 Morgonrodnas klara sken
 Syns i vattnet strimma;
 Barnet leker gladt vid strand,
 Samlar stenar i sin hand,
 Slungar stenen dit ibland
 Där som gässen simma.
  
 * * *
  
 Lossa tågen, seglen fäll,
 Ren syns Skinnarviken,
 Med dess Kojor och Castell,
 Branta berg och diken;
 Under små kolsvarta tak
 Gnälla pumpar, eld och brak,
 Hästen sträcker foten spak,
 Gnäggar, rädd för spiken.
  
 * * *
  
 Med sitt klappträd ner vid strand
 Pigan står så kåter,
 Knyter til sitt förkläds-band,
 Och sin barm uplåter;
 Barbent hon på bryggan står,
 Räknar slagen klockan slår,
 Flitigt sig på benet klår,
 Svettig, sur och våter.
  
 * * *
  
 Allstäds gott, men hemma bäst!
 Sakta, lät oss unna
 Vattukörarn med sin häst
 Hvälfva om sin tunna;
 Kärlet glittrar, hjulet går,
 Sprundet sprutar, hästen slår.
 Om den prakt för ögat står
 Sjunga de som kunna.
  
 * * *
  
 Jeppe tutar, trumman går,
 Böneklockan klämtar;
 Sotarn svart i skorsten står,
 Visslar, sjunger, skämtar;
 Bagarn sina korgar kör,
 Smeden ren sin slägga rör,
 Ren båd' Knekt och Granadör
 Vid geväret flämtar.
  
 * * *
  
 Skyndom dit vår hydda fins,
 Gömmom not och flöte;
 Stöt uti basun, och mins
 Detta glada möte.
 Farväl Jörgen, Truls och Hans!
 Farväl flickor, spel och dans!
 Ulla tog sin myrten krans
 Uti Neptuns sköte.
  
 * * *
  
 Norström stjelper sin peruk
 Af sin röda skalle,
 Och min Ulla blek och sjuk
 Lät sin kjortel falla,
 Klev så bredbent i paulun;
 Movitz efter med basun:
 Maka åt dig Norström! Frun
 Hör ju til oss alla.

Fredmans epistlar (Carl Michael Bellman, 1790)


Personliga verktyg
Navigering
dikt efter stickord
Språk

Skriv ut
Utskriftsvänglin utgåve



IPv6

Dikter:

norska dikter | engelska dikter