INFLUENSA.

Från Svenska Dikter
Hoppa till: navigering, sök

[redigera] I.

Influensa
någonstans i ryggen
ungefär samma känsla
i stortån.
En roman
som aldrig slutar
emedan hjältens kärlek
är hopplös
och hjältinnans
utan mål.

[redigera] II.

Jag har druckit vichyvatten på Kämp
och tagit Eau de Cologne-dusch i Gamla Passagen
och ringt
att jag kommer hem 1.10.
Sömnigt
ragla tankarna
under närmaste skugga,
rulla ihop sig
och gnälla sakta i sömnen.

[redigera] III.

I rummet bredvid
skrattar biljardbollarna
men munnen mittemot
spottar ordrester
i ansiktet på mig.
De faller till golvet
och springer mellan mina fötter
som torakaner
med sex prasslande ben.

[redigera] IV.

Genom ett fönster:
En bil
två människor.
Bilen far förbi,
de två tänker:
bilen far förbi,
och träden sträcka
liknöjt
sina grenar efter dem.

[redigera] V.

En mor kom till mig:
säg
vad är det som fattas
i min kärlek?
mina barn älska mig ej
som jag dem.
Jag sade:
likgiltighet,
litet svalkande likgiltighet
fattas i din kärlek
– då gick hon bort
seende mot jorden.

[redigera] VI.

Småbarn böra leka,
säger pappa och mamma,
leka småbarnslekar
– det var en unge,
han slet huvudena
av sina tennsoldater
och pappa och mamma köpte nya.

[redigera] VII.

Jag vet inte
vad illa jag gjort
men det jag sett
har blivit som ett spindelnät
över mina ögon.
Och människorna ser i dem
och säger:
hans ögon lyser som blinda!

[redigera] VIII.

Det är inte jag.
Det är en mun som blåser ut rök,
ögon som sett för mycket människor,
en hjärna som jazzar trött.

[redigera] IX.

Jag är rädd
mycket rädd
att då vi en dag kryper fram
ur oss själva,
att vi med rinnande näsor,
insvepta i våra personligheters regnrockar
står vid stranden
och ser isflak driva förbi.

[redigera] X.

Om dagen
sover biograferna
som krokodiler i solen
vid gatornas stränder.
På kvällen
öppna de sina hungriga gap:
en tandrad
av ansikten, stämningar, attityder
som en grå massa
med bubblande ögon.

[redigera] XI.

Det är lögn
att film är konst
(vad är inte konst?)
Film är religion
som av verkligheten
gör ett par vackra ben
vi får se
men inte röra.

[redigera] XII.

Om vi skulle krypa baklänges
som krabborna
– hade vi icke kommit lika långt som nu?
Och fastän framtiden
skulle skava sönder våra bakar
och det förgångna
knipa oss i näsan,
skulle vi som krabbor
ogenerade.

[redigera] XIII.

Har ni hört
järnvägsstationernas gapskratt
när tåget i förbirusandet
blinkar åt dem:
kom med!
Järnvägsstationerna kommer aldrig med.
De ruva
över tidtabellernas frusna leenden
och gapskratta
åt skenornas ursinniga försök
att kräla ned från banvallen.

[redigera] XIV.

Skratta?
Herre Gud
vet du ej det?
Det enda man kan göra
i stället att:
förbanna, be till Gud
ångra sig, få förlåtelse,
leva.

[redigera] XV.

Jag såg ett hav
av blod,
dykvalmiga vindpuster
piska dess yta
till tungt, rött skum.
Lik
trasigt stympade
kring en gäll affisch,
skriker ut över vidden:
Här
har paradiset legat!

[redigera] XVI.

Livets svans
som piskar solen att lysa
natt bli dag,
slänger mänskorna till jorden
sopar bort alla flugor från himlen,
dess evighetsrapp
låter tomheten tänka självmordstankar.

[redigera] XVII.

Av alla ord
det största:
vadsomhelst.
Hata vadsomhelst,
famna vadsomhelst,
sjunga vadsomhelst.
Älska vadsomhelst.

[redigera] XVIII.

Se,
stormen jagar mina ord
som röda höstlöv,
bär dem över trädkronorna
solvirvel.

[redigera] XIX.

Färgernas helvete
där svart är vitt,
solljuset klibbar blod
och kvinnoskratt är gröna,
döden blå.

[redigera] XX.

Benzin.
Jag är en stor Gud
och mitt pris är 3:40 litern
och människorna slår ihjäl varandra
för min skull.
Huii!
då elden kysst mig
och järnet skälver: liv!

vet jag
varför jag så länge
drömt under jorden.

[redigera] XXI.

Ungdom:
hunger
eller en trötthet som
dansar?




Henry Parland - Idealrealisation



Personliga verktyg
Navigering
dikt efter stickord
Språk

Skriv ut
Utskriftsvänglin utgåve



IPv6

Dikter:

norska dikter | engelska dikter