INFLUENSA.

Från Svenska Dikter
Hoppa till navigeringHoppa till sök

I.

Influensa
någonstans i ryggen
ungefär samma känsla
i stortån.
En roman
som aldrig slutar
emedan hjältens kärlek
är hopplös
och hjältinnans
utan mål.

II.

Jag har druckit vichyvatten på Kämp
och tagit Eau de Cologne-dusch i Gamla Passagen
och ringt
att jag kommer hem 1.10.
Sömnigt
ragla tankarna
under närmaste skugga,
rulla ihop sig
och gnälla sakta i sömnen.

III.

I rummet bredvid
skrattar biljardbollarna
men munnen mittemot
spottar ordrester
i ansiktet på mig.
De faller till golvet
och springer mellan mina fötter
som torakaner
med sex prasslande ben.

IV.

Genom ett fönster:
En bil
två människor.
Bilen far förbi,
de två tänker:
bilen far förbi,
och träden sträcka
liknöjt
sina grenar efter dem.

V.

En mor kom till mig:
säg
vad är det som fattas
i min kärlek?
mina barn älska mig ej
som jag dem.
Jag sade:
likgiltighet,
litet svalkande likgiltighet
fattas i din kärlek
– då gick hon bort
seende mot jorden.

VI.

Småbarn böra leka,
säger pappa och mamma,
leka småbarnslekar
– det var en unge,
han slet huvudena
av sina tennsoldater
och pappa och mamma köpte nya.

VII.

Jag vet inte
vad illa jag gjort
men det jag sett
har blivit som ett spindelnät
över mina ögon.
Och människorna ser i dem
och säger:
hans ögon lyser som blinda!

VIII.

Det är inte jag.
Det är en mun som blåser ut rök,
ögon som sett för mycket människor,
en hjärna som jazzar trött.

IX.

Jag är rädd
mycket rädd
att då vi en dag kryper fram
ur oss själva,
att vi med rinnande näsor,
insvepta i våra personligheters regnrockar
står vid stranden
och ser isflak driva förbi.

X.

Om dagen
sover biograferna
som krokodiler i solen
vid gatornas stränder.
På kvällen
öppna de sina hungriga gap:
en tandrad
av ansikten, stämningar, attityder
som en grå massa
med bubblande ögon.

XI.

Det är lögn
att film är konst
(vad är inte konst?)
Film är religion
som av verkligheten
gör ett par vackra ben
vi får se
men inte röra.

XII.

Om vi skulle krypa baklänges
som krabborna
– hade vi icke kommit lika långt som nu?
Och fastän framtiden
skulle skava sönder våra bakar
och det förgångna
knipa oss i näsan,
skulle vi som krabbor
ogenerade.

XIII.

Har ni hört
järnvägsstationernas gapskratt
när tåget i förbirusandet
blinkar åt dem:
kom med!
Järnvägsstationerna kommer aldrig med.
De ruva
över tidtabellernas frusna leenden
och gapskratta
åt skenornas ursinniga försök
att kräla ned från banvallen.

XIV.

Skratta?
Herre Gud
vet du ej det?
Det enda man kan göra
i stället att:
förbanna, be till Gud
ångra sig, få förlåtelse,
leva.

XV.

Jag såg ett hav
av blod,
dykvalmiga vindpuster
piska dess yta
till tungt, rött skum.
Lik
trasigt stympade
kring en gäll affisch,
skriker ut över vidden:
Här
har paradiset legat!

XVI.

Livets svans
som piskar solen att lysa
natt bli dag,
slänger mänskorna till jorden
sopar bort alla flugor från himlen,
dess evighetsrapp
låter tomheten tänka självmordstankar.

XVII.

Av alla ord
det största:
vadsomhelst.
Hata vadsomhelst,
famna vadsomhelst,
sjunga vadsomhelst.
Älska vadsomhelst.

XVIII.

Se,
stormen jagar mina ord
som röda höstlöv,
bär dem över trädkronorna
solvirvel.

XIX.

Färgernas helvete
där svart är vitt,
solljuset klibbar blod
och kvinnoskratt är gröna,
döden blå.

XX.

Benzin.
Jag är en stor Gud
och mitt pris är 3:40 litern
och människorna slår ihjäl varandra
för min skull.
Huii!
då elden kysst mig
och järnet skälver: liv!

vet jag
varför jag så länge
drömt under jorden.

XXI.

Ungdom:
hunger
eller en trötthet som
dansar?





Lägg till din kommentar
Svenska Dikter välkomnar alla kommentarer. Om du inte vill vara anonym kan du registrera eller logga in. Det är gratis.