I Spaniens månsken

Från Svenska Dikter
Hoppa till: navigering, sök

(Romantisk aftonfantasi i ensamhet på det lilla vindsrummet.)

1.

 När mina tankar vilja bada
 i söderns månsken, fly de till Granada.
 Då glömmer jag vår svenska lada
 med torvtäckt tak invid sin blåa sjö.
 Nu är just en av dessa nätter:
 uti min hand jag ivrig sätter
 ett par små goda kastanjetter,
 och vilda visor vill jag kring mig strö.

2.

 Då sjunker staden ur mitt minne
 och Rådmans plank med popplarne därinne.
 Då glömmer jag vart streck med linne
 ibland syrener på min svenska gård.
 Caramba! Med min hand i sida
 jag börjar som en orm mig vrida
 och svänger uti cirklar vida
 mitt ben, som stramar i sin gyllne bård.

3.

 Och visar yr och flyr kring munnen,
 som vattnet sprutar uti Lejonbrunnen.
 Nu är min fosterjord försvunnen.
 Jag rasar, raglar, glömsk av allt, som hänt.
 Gitarrens klang blir mera yster,
 och Spaniens dotter är min syster.
 Varenda stund hon vill bli kysster
 (betecknande för folkets temperament!)

4.

 Här gnata inga störda grannar!
 Caramba! Vild och lycklig jag förbannar.
 -
 Då plötsligt jag i dansen stannar -
 Bland mörka ögon - blå en blick mig rör.
 Jag slutar som en orm mig vrida.
 Jag tycker att jag skönjer Frida,
 och hennes ögon syntes lida
 och säga: "Sådant väldigt liv du för!"

5.

 Då störtar mitt i yran glada
 den gyllne brant; då slocknar mitt Granada. -
 Jag åter ser vår svenska lada
 i afton skum, då tyst är skogens liv.
 Bland våta blomster gå vi sakta
 att Sveriges måne ömt betrakta...
 O, tro ej, jag vill den förakta -
 fast Spaniens skiner mera intensiv!

Personliga verktyg
Navigering
dikt efter stickord
Språk

Skriv ut
Utskriftsvänglin utgåve



IPv6

Dikter:

norska dikter | engelska dikter