Idealism.

Från Svenska Dikter
Hoppa till: navigering, sök

Om min tanke långt från gruset
Stundom ilar, glad och fri,
Om mitt öga trår till ljuset,
Är det något ondt deri?

Hvarför undra, om jag svingar
Mig ditofvan då och då?
Hvarför fick en fogel vingar,
Om han frukta skall det blå?

Kär är tufvan midt i skogen,
Grenen kär i trädets topp;
Ej jag är dem mindre trogen,
Fast jag sväfvar högre opp.

Klandersjuke, tro mig bara!
Fogeln, hur han ströfvar än,
Hittar alltid — ingen fara! —
Till sitt bo tillbaks igen.

Den, som stirrar jemt i sanden,
Tror till sist att allt är sand;
Den, som aldrig går till stranden,
Vet om hafvet ej ett grand.

Men jag vet, att ofvan jorden
Fins en himmel, stolt och fri,
Och så härlig är den vorden,
Att jag bada må deri.

Sång och flygt mig himlen gifvit;
Jag dem öfva vill och när
Mina ungar vuxna blifvit,
Sång och flygt jag glad dem lär.



Personliga verktyg
Navigering
dikt efter stickord
Språk

Skriv ut
Utskriftsvänglin utgåve



IPv6

Dikter:

norska dikter | engelska dikter