Jag ville, jag vore

Från Svenska Dikter
Hoppa till: navigering, sök

 Jag ville, jag vore i Indialand
 och India vore sig själv
 med pärlor till grus och rubiner till sand
 och slott, som på vinken av Akbars hand
 drömts fram vid en helig älv.
 
 Jag ville mitt hus var av bambuns rör,
 där västvinden svalkades sval
 av palmer, som skuggade utanför,
 och dschunglen sjönge sin vilda kör
 om jakter och strider och parningsval.
 
 En flicka med hy som mahognyträ
 och silke om höfter och bröst
 satt lutad i skuggan av palmernas lä
 - jag lade mitt huvud mot finvuxet knä
 och lyddes till viskerskans röst.
 
 Hon talade tyst om skymningens sus
 om själarnes tusenårsfärd,
 om Karmas kamp och Akasas ljus
 och slocknandets ro i Nirvanas hus
 vid gränsen av varandets värld.
 
 Jag ville min själ kunde lossas ifrån
 det vaknas förhärjade strand,
 från kalla, förtorkade ögons hån,
 jag ville, jag vore ett drömlands son,
 en infödd av Indialand.

Personliga verktyg
Navigering
dikt efter stickord
Språk

Skriv ut
Utskriftsvänglin utgåve



IPv6

Dikter:

norska dikter | engelska dikter