Jone havsfärd

Från Svenska Dikter
Hoppa till: navigering, sök

        Bäst som skeppet låg för ankar
        under strandens gröna bankar,
då stod skepparen på däck och skrek: "Hej, västanväder, blås!
        Hej, I jungmän och matroser,
        som förlusten er bland roser,
glömmen lundens turturduvor för den salta vågens mås!"
Och se här går skeppet på den saltande våg,
och små dalmasar hänga i dess tackel och tåg;
        och den krigsherrn där på backen
        med den bakåtböjda nacken,
han som super bakom seglet, är kaptenen, glad i håg.

        Men all skyns och djupsens drakar
        gny och spy, och skeppet skakar,
så att skepparn tappar flaskan mitt i havets vilda göl.
        Då i vredesmod han ryter:
        "Det är nätt att skutan flyter.
Vem är tjockast av allt folket? Vi få kasta ut en knöl."
Och se här står Jona, den beskedelige man!
Han är stor och grov och vördig, som en sådan karl står an.
        Han är blek om anletsdragen,
        och han håller sig för magen;
man kan se att han är ganska sjuk och önskar sig i land.

        Och de lägga hand på Jona,
        men han beder: "Käre, skona,
ty I se jag är en andans man och vördnadsvärd profet."
        Men de svara: "Har du trona,
        kan du trampa vatten, Jona,
fast du flyter nog på hullet, o profet så prostafet."
Och se här står Jona uti vädret upp och ner
med sin skörtrock över nacken, så man livstycksryggen ser;
        och i djupet rakt inunder
        ses ett gapande vidunder,
och ur breda käftar lysa hemskt de vita tandklaver.

        Väl må lantmän sälla heta,
        att de ingen fara veta
av de odjur som gå rytande i havets vilda svaj!
        Må de väl den dom besinna,
        som så många skeppsmän finna,
vilka varda svulgna upp utav en valfisk eller haj!
Och se här står Jona uti valfiskens buk!
Man kan se han längtar dädan, ty han synes ganska sjuk.
        Där är unket, kallt och naket,
        där är trångt och lågt i taket,
ty vi se ju att profeten måste hålla sig på huk.

        Men vi veta utav skriften
        huru Jona slapp ur griften,
se’n han drivit långt och länge uti havets vilda svaj;
        och här visas hur syrtuten,
        när som valen stängde truten,
vart beskuren och förvandlad till en något spräckt kavaj.
Och se här går Jona på den grönskande strand!
Hur han ler emot en skylt, som sticker ut på vänster hand!
        Och se här står han vid disken
        och begär en sup på fisken,
och jag önskar samma goda åt var yngling i vårt land.



Fridolins lustgård och Dalmålningar på rim

Fridolins lustgård och Dalmålningar på rim

Fridolins lustgård - 124

Dalmålningar, utlagda på rim - 164

Personliga verktyg
Navigering
dikt efter stickord
Språk

Skriv ut
Utskriftsvänglin utgåve



IPv6

Dikter:

norska dikter | engelska dikter