Klingklang till "Laura".
Inom det höga bröst.
CARL JULIUS LÉNSTRÖM.
Af glödande passioners kärlek[1]
O, Laura! jag förintad är,
Mig tär en fosforistisk kärlek,
Ett vettlöst, menlöst, löst begär!
Och gripen af sangvinisk tjusning
Jag flyr kring ängen utan sans,
Och skådar upp mot eterns ljusning,
Och badar mig i Febi glans.
Rebellisk är hvar enda droppa
Af ungdomsblodets lavaström.
Som Bucefaler de galoppa
Och lyda ej förståndets töm.
Du, mina djärfva tankars focus,
Du, endast du, kan tygla dem!
Gör slut på detta hocus pocus
I sinnena, de arma fem!
Med grekisk eld i blickens lågor
Du i hesperisk glöd mig satt.
Tantaliskt kämpar jag med plågor,
O, hvilken dag! o, hvilken natt!
Och ho kan se dig, himlaburna!
Förutan samma glöd och värk?
Du ideal! Du mejselskurna!
Du mediceiska mästerverk!
Vid din triumfvagn allaredan
Jag fängslad blifvit, kan ej fly;
Jag binds af dina lockars nedan
Och svandunsbarmens vinterny,
Och purpurkindens rosenhäckar
Med skälmska fallgropar uti.
Och dufvoögats tårebäckar,
Ur hvilkas nät man ej blir fri.
Och pannans himlahvalf, som lyser
Omböljad af ett silkes-svall,
Och munnens grufva, – ack! som hyser
Blott kyssars glödande metall,
Och dessa änglahvita tänder.
Bland hvilka Amor står på lur,
Och denna hy med späda ränder
Utaf en sydländskt skön azur!
Dock fåfängt är att måla dessa
Miljarder af behag, som bo
Emellan himmelen – din hjässa –
Och jordens lilla klot – din sko.
Du är en värld för dig, huldinna,
Ett underbart, förlofvadt land!
O, hur skall genast dit jag hinna?
Statt upp, o, Moses! led min hand!
Och när nu dit jag kosan ställer,
Med löjens manna föd mitt hopp!
Med dina kyssars karameller
Försötma huldt mitt vandringslopp!
Sist, när jag offrat nog af gärder
Och blifvit värdig, – lyft då mig
Med dina famntags himmelsfärder
Till fulla ägandet af dig!
Noter[redigera]
- ↑ Djärft ord. Nyttjas med förmån på »Lycksalighetens Ö».
Aktivera autouppdatering av kommentar