Längtan till landet.

Från Svenska Dikter
Hoppa till: navigering, sök

Kom med till dalen, der vår boning står,
Der silfverbäcken mellan alar går!
Kom ned till hemmet vid den lugna fjärd,
Vår lilla verld!

Ty du har ledsnat, du så val som jag,
Vid dessa städers yppiga behag;
Mer kärt du har än deras sus och dus
Vårt trädgårdshus.

Vi flyr från lismarn med sin krökta rygg,
Från potentaten, nådigt dryg och trygg,
Vi fly från flärdens alla granna band
Till åkerland.

Jag tröttnat höra på hur skräflet går
Alltjemt om saker, dem man ej förstår;
Mer värdt än gläfset är i alla fall
 Min gårdvards skall.

Den ena token jemt vill stilla stå,
Den andra vill beständigt störta på;
Jag längtar se igen de säkra tag
Vid liens slag.

Jag hört mig mätt på skrik af värsta ton
Mot allt, som högre står än ens person;
Nu vill jag höra på, en morgon sval,
Hur göken gal.

Jag längtar gå med dig i furuskog,
Af granna gator ha vi allt fått nog.
Jag längtar bort från sqvallrets jemna gång
Till trastens sång.

Jag längtar dit der trefna hyddan står;
Der skall du få Linnseor i ditt hår,
Der skall hvar afton, rodnande och blid,
Oss skänka frid.

Der skall hvar morgon med sin friska vind
Oss väcka sakta, smekande din kind,
Och hviska: vakna, luften är så klar,
Du unga par!



Personliga verktyg
Navigering
dikt efter stickord
Språk

Skriv ut
Utskriftsvänglin utgåve



IPv6

Dikter:

norska dikter | engelska dikter