Lidandets kalk

Från Svenska Dikter
Hoppa till: navigering, sök

Lidandets kalk må svagare händer fatta
förande den till blekare läppar,
mina segrarläppar undvara den än.
Men - nej.
I mitt hjärta sitta ännu jättar med mörka ansikten,
med hårt sammanpressade stenhänder.
De träda en gång ut ur sina skymningar -
de kalla på dig - smärta.
Hit gnisterhammare mot stenbelätet.
Hugg fram min själ
att hon må hitta ord som aldrig suttit på människotunga.



Personliga verktyg
Navigering
dikt efter stickord
Språk

Skriv ut
Utskriftsvänglin utgåve



IPv6

Dikter:

norska dikter | engelska dikter