Mästare och lärling

Från Svenska Dikter
Hoppa till: navigering, sök

Ändtligen är jag allena!
Trollkarln nu sig bort begifver,
Och de andar, honom tjäna,
Själf jag lagar föreskrifver.
Formler, signerier
Jag på minnet lagt
Och gör häxerier
Med hans andas makt.

     Traska, traska
     Långa vägen!
     Vatten trägen
     Skall du draga:
     Jag vill bada, jag vill plaska.
     Så det månde mig behaga.

Gamla sopkvast, fram ur skrubben,
Dessa trasor tag till kläder!
Länge var du dräng åt gubben,
Nu uti min tjänst du träder.
Ett par ben här får du,
Därtill hufvudknopp --
Med en hink nu går du
Hän i hastigt lopp!

     Traska, traska
     Långa vägen!
     Vatten trägen
     Skall du draga:
     Jag vill bada, jag vill plaska.
     Så det månde mig behaga.

Se, han löper ned mot stranden,
Är vid floden framme redan,
Med sitt ämbar fullt i handen
Är han här som blixten sedan.
Om igen behändigt!
Så det fylls, mitt kar!
Vatten, vatten ständigt --
Öfvernog jag har.

     Håll med detta
     Tjänsteprofvet!
     För behofvet
     Vatten finnes.
     Ve mig, sådant spratt -- det rätta
     Ordet jag ej mera minnes!

Att förtrollningen få bruten
Mäktar detta ord allenast.
Hur han löper oförtruten!
Vore han blott kvast som senast!

Ständigt fulla såar
För han hit med sig,
Ack, och hundra åar
Forsa in på mig.

     Kan jag tåla
     Slikt af kvasten?
     Jag tar fast den
     Oförskämde!
     Hu, så vildt hans ögon stråla!
     Det var nära han mig skrämde.

O du helvetsfoster snöda,
Vill du huset rent af skämma?
Vattenströmmarne, som flöda,
Trösklarne re’n öfversvämma.
Ack, den satan hör ej
På förnuftigt språk!
Lägg dig ned, dig rör ej!
Var som fordom -- påk!

     Månn’ du ärnar
     Låta vara?
     Vänta bara!
     Jag dig griper,
     Och med yxan, hur du spjärnar,
     Jag dig splittrar, om det kniper.

Han hör aldrig upp att släpa...
Afgrundsande! Nu det gäller,
Nu, pass på, skall jag dig dräpa:

Yxans egg mot klossen skräller.
Nu min räddning randas,
Hugget träffat braf!
Jag kan åter andas --
Han gick midt utaf.

     Ve mig, ve mig,
     Det blef två nu!
     Båda gå nu
     Vandt till värfvet:
     Tjänsteandar två omge mig --
     Himmel, fräls mig från fördärfvet!

Så de löpa! Ingen ände!
Vattnen öfver trappan svalla.
Mästare, se mitt elände!
Ha, du kommer, hör mig kalla.
Räck mig hjälparhanden,
Se, min nöd är stor:
Jag ej kvitt blir anden,
Som jag frambesvor.

     »Bort i blinken!
     Kvastar bara
     Må ni vara!
     Ty att tjäna
     Såsom andar, ger er vinken
     Gamle mästarn, han allena.»



'Samlade dikter af Carl Snoilsky - Femte bandet'

Goethe, Visor och Dikter


Goethe, Ballader

Sju engelska dikter


Béranger, Tio sånger


Sully Prudhomme, Fyra dikter


François Coppée, För kronan, skådespel på vers i fem akter


Första bandet | Andra bandet | Tredje bandet | Fjärde bandet | Femte bandet

Personliga verktyg
Navigering
dikt efter stickord
Språk

Skriv ut
Utskriftsvänglin utgåve



IPv6

Dikter:

norska dikter | engelska dikter