Målaren

Från Svenska Dikter
Hoppa till: navigering, sök

Du önskat dig ett rum i mina sånger,
Du bedt mig, goda flicka, tusen gånger,
Med diktens färger någon ledig dag
Försöka teckna dina anletsdrag.

Välan! Min pensel skall jag mer ej spara;
Välj du en stund blott, och försök att vara
Till min, till skick, till lynne och gestalt
Som jag som konstnär nu förordnar allt.

Skön skall du vara: skönheten allena
Är värd att sig med konstens själ förena,
Men skön är flickan, då hon gläds och ler; --
Blif derför glad, då du mig komma ser!

Öm skall du vara: skönheten är mycket,
Men hjertat ensamt ger det goda tycket; --
Fäst derför ständigt, blott för tyckets skull,
På mig en blick, af eld och kärlek full.

Och godhet, godhet måste taflan röja,
En lust att skänka, trösta och förnöja; --
Glöm derför ej att hvarje ledig stund
Till kyssar räcka fram din purpurmun!

Öm, skön och god, hur skall din bild ej stråla!
Dock litet partiskt bör ock målarn måla, --
Och derför säg hvar gång, jag penseln för,
Att du för evigt, evigt mig tillhör!



Lyriska dikter I. (Johan Ludvig Runeberg)

Personliga verktyg
Navigering
dikt efter stickord
Språk

Skriv ut
Utskriftsvänglin utgåve



IPv6

Dikter:

norska dikter | engelska dikter