Maja hönstjuv

Från Svenska Dikter
Hoppa till: navigering, sök

Jag talar ej om
varifrån jag kom,
men jag gick precis dit det lyste mig.
Vid gnistornas språk
under smedjans tak
den svarta smedpojken kysste mig.

Vid skuggande stack
med skördarn jag drack
ur hans kruka den surnade drycken.
Min kjortel vart våt
i fiskarens båt
och bär sikfjäll ännu som smycken.

Och vart jag går
du ej veta får,
men jag går precis dit det lyster mig.
Och går jag än vill
och syns aldrig mer till,
så sörjer ej mor eller syster mig.
Om det spörjs, när jag gått,
att man mist litet smått,
och du hör hur om räven det språkas,
så skvallra, min pys,
att du sett mig, och lys
efter Maja, få se, om hon råkas!



Fridolins visor och Andra visor

Ur en lantlig ungkarls visbok

Cecilia Bölljas visbok (fragment)

Från folkare-stigar (Folkare är ett härad i södra Dalarne) - 106

Liv och död - 114

Personliga verktyg
Navigering
dikt efter stickord
Språk

Skriv ut
Utskriftsvänglin utgåve



IPv6

Dikter:

norska dikter | engelska dikter