Min lyra

Från Svenska Dikter
Hoppa till: navigering, sök

Jag avskyr tanken...
Var är min älskade jättelyra?
Den solskenssträngande, sagolika, ur molnen hängande.
O du min jättelyra,
du hänger över världen som ett frågetecken.

- - - - - - - - - - - - - - - - - -

Då jag dör,
kastar jag mig sorglöst ned på dina strängar;
då stå två andar upp ur det okända,
sovande bära de oss över haven,
de stanna mitt på Atlanten. -

- - - - - - - - - - - - - - - - - -

Och vi äro båda försvunna ur världen,
min älskade lyra!

(September 1918)



Personliga verktyg
Navigering
dikt efter stickord
Språk

Skriv ut
Utskriftsvänglin utgåve



IPv6

Dikter:

norska dikter | engelska dikter