Min plånbok

Från Svenska Dikter
Hoppa till: navigering, sök
Nicht dem Guten gehöret die Erde.
SCHILLER.


  Så tom, såsom jorden i början,
Min plånbok ses falla ihop!
Där finns blott, på elden med smörjan!
Af hårsouvenirer en hop.
Hvad kunna väl lockar hugsvala,
När icke de äro af guld?
Om slika väl skalderna tala,
Men bara för – rimslutets skuld.

  Ja, saknar du klingande medel,
Är du mig ju blott till besvär.
Förargliga, stygga persedel,
Hur grufligt otacksam du är!
Du hvilar mitt hjärta så nära,
Men dock är, som Irus, du arm.
Man detta kan kalla att bära
En orm i sin sörjande barm.

  Hvi är jag som nolla betraktad?
Emedan du hundror ej har!
Hvi är jag förtrampad, föraktad?
Ack! samma nervskakande svar!
Men vore du endast ej mager,
Så blefve jag fet genom dig;
Då grönskade myrten och lager,
Då blefve det annat af mig.

  Blott pengar, blott pengar hå talan;
Ty så är all världenes sätt,
Och pengar utgöra den skalan,
På hvilken ens värde blir mätt.
Man frågar ej: »Tjänar han kungen
Med nit och med trohet också?»
Nej, så: »Har han guld uti pungen,
Och kan ett kalas han bestå?»

  Den rike har ära och heder,
Om äfven han stulit hvart grand.
Små tjufvar till galgen man leder,
De stora få titlar och band.
För den skull man aldrig bör snatta,
Om man vill ta äran i famn,
Nej, man millioner bör fatta, –
Då först man sig bygger ett namn.

  Hvart brott uti glömskan kan myllas,
Som vore det platt ingenting;
Det svartaste uppsåt förgyllas; –
Hvad guld är ett kosteligt ting!
Dess klang, den är äfven så härlig,
Att samvetet lyss och hör på.
Nej, knäfveln må mer vara ärlig, –
Jag ock vill anseende få.

  Det börjar bli gängse, bli nordiskt,
Att sälja hvad ädlast man har
I världen, båd’ himmelskt och jordiskt.
Den handeln dock föder sin karl.
Jag gåtan af lifvet begriper:
»Stjäl pengar, – men akta din hals!
Åt fanders med alla principer!
Bäst är det att ha – inga alls.»

  Så utgöt sig bittert min galla,
I det jag min plånbok besåg
Och granskade gömmorna alla,
Fast ej där en tolfskilling låg;
Då föll mig i handen en blomma,
Som ömt af min flicka jag fått,
Och rik syntes hastigt den tomma,
Och nöjd blef jag strax med min lott.



Dikter af skämtsamt slag

I. LYRISKA AF BLANDADE ARTER.


Samlade arbeten af Wilhelm v. Braun (1902)

  • Fjärde delen
    • Dikter af allvarsamt slag, I. Lyriska af blandade arter.
    • Dikter af allvarsamt slag, II. Förtäljande.
    • Dikter af allvarsamt slag, III. Dramatiserande
Personliga verktyg
Navigering
dikt efter stickord
Språk

Skriv ut
Utskriftsvänglin utgåve



IPv6

Dikter:

norska dikter | engelska dikter