Mina sagoslott

Från Svenska Dikter
Hoppa till: navigering, sök

Jag såg in i filosofens hus[1]
och förstod att han var lycklig...
Men mina sagoslott
stå
på sköra pelare obeskrivliga.
O mina sagoslott,
störten, störten
i gyllne grus.
Jag älskar eder alltför högt - dön.

Jag bygger eder upp igen
bävande
för att döda er - alltför sköna.
Mina sagoslott
I skolen en gång stå på jorden...
Då för jag mörk bort hammare och mejsel...
Världen tar slut för mig...

[redigera] Merknad

  1. Lichtenbergs snäckskal



Personliga verktyg
Navigering
dikt efter stickord
Språk

Skriv ut
Utskriftsvänglin utgåve



IPv6

Dikter:

norska dikter | engelska dikter