Mor och dotter

Jag kände mor och dotter af en ätt,
     Som lär från Erins forne kungar stamma:
     De liknade vid balens vaxljusflamma
     Två sköna systrar, dem en gratie klädt.

Så jämför man i samlarns kabinett
     Två forntidsmynt från Hellas, konstens amma:
     På bägge två är prägeln en och samma,
     Fast tiden nött den ena bilden lätt.

Ett släktdrag fanns, som tvang betraktarn stanna:
     Bland korpsvart hår kring mors och dotters panna
     En liten vågig silfverlock låg gömd.

I våra, i personlighetens dagar,
     Hvar ädel typ, som följer ärfda lagar,
     Från vaggan re’n till gråa hår är dömd.

Sortera efter datum Sortera efter poäng

Aktivera autouppdatering av kommentar

Lägg till din kommentar

Svenska Dikter välkomnar alla kommentarer. Om du inte vill vara anonym kan du registrera eller logga in. Det är gratis.