Näcken

Från Svenska Dikter
Hoppa till navigeringHoppa till sök

 Quällens gullmoln fästet kransa.
 Älfvorna på ängen dansa,
 och den bladbekrönta Necken
 gigan rör i silfverbäcken.
  
 Liten pilt bland strandens pilar
 i violens ånga hvilar,
 Klangen hör från källans vatten,
 Ropar i den stilla natten:
  
 "Arma Gubbe! Varför spela?
 Kan det smärtorna fördela?
 Fritt du skog och mark må lifva
 Skall Guds barn dock aldrig blifva!
  
 Paradisets månskensnätter,
 Edens blomsterkrönta slätter,
 Ljusets Änglar i det höga,
 Aldrig skådar dem ditt öga."
  
 Tårar Gubbens anlet skölja,
 Ned han dyker i sin bölja,
 Gigan tystnar. Aldrig Necken
 Spelar mer i silfverbäcken.