Nymodig kärleks art

Från Svenska Dikter
Hoppa till: navigering, sök

Skall kärlek vara trohets slav ?
Den starka eld, den fria låga,
   Han kan ju växla till och av.

   Om tvenne ögon fängslat mig,
Vi skulle mig ej flere fånga,
   Som äga samma kraft i sig ?

   När jag det ena nöjet mist,
Vad hindrar mig ett annat välja ?
   Jag älskar den jag råkar sist.

   Mitt hjärta är, som tiden, gjort :
Det måste tidens ordning följa,
   Och gå i stadig växling fort.

   Jag älskar dock på ädelt sätt :
Min konst är den, att sinnen draga,
   Och göra alla lika rätt.

   Åt Cloris offrar sig min själ :
Zelide segrar i mitt hjärta :
Jag lever Hippolites träl :

   Till Daphne är jag evigt såld :
Thimandra och den täcka Flora,
   De ha mig både i sitt våld.

   Ho är, som mig då klandra vill ?
Bör väl ett sådant hjärta hatas,
   Som för så många räcker till ?

   Ja ädla hop, som jag tillber !
I veten, att jag, för Er alla,
   Har lagt min trohets löften ner.

   De skola, vid Er skönhet, gro ;
Men käre döljen för varandra,
   Att I ha’n alla fått min tro.




Personliga verktyg
Navigering
dikt efter stickord
Språk

Skriv ut
Utskriftsvänglin utgåve



IPv6

Dikter:

norska dikter | engelska dikter