O huru wäl är dock den själ

III.

Dygd och Lära
Ger
Hugnad och Ära.

1.
O huru wäl är dock den själ,
Som strax till rättan dygd upoffrar wett och skäl,
och håller sig ther fast ehwad påkomma tör;
Om nöd, ja! död
pågår, hon stå,
Sin blida glädjesol hon äntlig skåda får.

2.
Har Gud med wett tig wäl försedt.
Låt se med ord och werk thet ej omsunst är skedt;
At gagna hwem tu kant, låt tog ej wara ledt:
Ty gull i mull,
Och wet ej sedt,
Blir samma ärepris af wisan man betedt.

3.
Har tu godt om händer fått,
För til sit rätta bruk, gör tig och androm godt!
Ty thet ej mindre dygd och ära räknas må,
Rätt ha, än ta,
Förestå än få:
Ej är en drake wärd thet gods han ligger på.

4.
Wåg drifwer wåg; stund följer stund;
Wår wandrings ena steg thet andra sammalund.
Försum tig ej til godt, me'n tu har magten fått,
När tu har nu
Titt mått tilnått;
Tu aldrig mera går then wäg som tu har gått.

• I. Wår högste Herre Gud
• II. Thet wida wilda haf
• III. O huru wäl är dock den själ
• IV. Hwad är dock werldens wäsende?
• V. Stämmer up i sångarinnor
• VI. All lifs och lefnads springekälla
• VII. Hur fåfängt är alt hwad med ifwer
• VIII. Fast mycket, mycket godt har Gud osz menn'skiom gifwit
• IX. Hwad är thet åt at jag mitt sinne qwäljer
• X. Alt efter Guds behag