Olika utsikter. I. Underlöjtnantens sång.

Från Svenska Dikter
Hoppa till navigeringHoppa till sök

   'Jag ändtligen blifvit en man uti staten!
Trotjänare är jag vid aderton år.
Se, flux vid min åsyn sig rätar soldaten
Och, gripen af vördnad, han bäfvande står!

   Min röst i kasernen blir åtlydd af hundra,
Och ej från min domstol det finnes appell.
Jag rättighet äger att piska och dundra,
Fast själf uti skolan i fjor jag fick smäll.

   Förbanna den skolan! Jag skäms för densamma,
Jag fått mig så många kamrater från den.
Dock käns jag ej vid dem – nej, fanken anamma!
Det anstår ej en utaf framtidens män.

   Jag också kan stiga, kan bli general,
Kan eröfra Finland från ryssarna åter,
Kan Petersburg bränna – den saken är smal –
Blott lyckan, som hittills, mig icke förlåter.

   Ack! kunde jag bara nu få mig mustascher!
Och sedan i rösten ett skarpare ljud!
Men bröstet skall härdas i trägna »strapascher»;
Se’n gif mig ett skäggstrå, du härarnas gud!

   Sju dagar i veckan jag ämnar att jaga
Och döda hvar hare, som finns i vår trakt.
Det ridderligt är och det stärker de svaga; –
Det bokliga sittgörat har mitt förakt.

   Jag äfven vill rumla, vill spela och dricka,
Af manlighet strax det utseende ger.
Det ock blir nödvändigt att hafva en flicka ....
En ungdomlig knekt ej på småsaker ser.

   Du älskade frack! väl för tusende gången
Jag här framför spegeln vill pröfva dig nu.
Du sitter så näpet, att, nästan förgången
Af undran, jag frågar mig själf: »Är det du?»

   Det är litet annat än luggslitna jackan,
Jag hade, då i min förnedring jag gick
Och läste för rektorn, den malätna hackan,
Som jag nu kan skrämma i hjäl med en blick.

   Det aldrig slår felt, att jag könet behagar!
Det har jag ju ofta synbarligen sett.
De fattiga flickorna dock jag beklagar,
Ty hjärtat jag redan den vänaste gett.

   I afton så säger jag henne på balen,
Att jag är förtjust, att med skönhetens makt
Hon kufvat den blifvande herr generalen
Och honom i bojor för fötterna lagt.

   Jag tycker hvad hon då af glädje skall darra,
Skall rodna – och bäfvande hviska sitt – »ja»!
Men skall det bli allvar? Skall henne jag narra?
– Beror på hvad hon i kontanter kan ha!




Lägg till din kommentar
Svenska Dikter välkomnar alla kommentarer. Om du inte vill vara anonym kan du registrera eller logga in. Det är gratis.